September

I söndags knackade september på dörren. Det var visserligen en vacker dag, skinande sol och blå himmel, men höstkylan hängde ändå lite på kanten. Idag smackade regnet lätt mot fönstret när mobillarmet ljöd. Det tog emot att stiga upp klockan halvsex på morgonen för att gå ut tjugo minuter senare för att hinna med den fördömda bussen. Jag ville bara strunta i allting och lägga mig igen. Men med tunga steg gick jag upp. Stängde av larmet. Traskade iväg till toaletten. Läste någon artikel om någon dum pojke och suckade tungt över denna dumma värld jag i. Bläddrade vidare och läste om andra dumma människor.
Tolv minuter senare bestämde jag mig för att tarmen nog var tömt. Drog på mig byxorna och klappade magfettet som klämdes ut av jeansen. Suckade igen över min dumma fula kropp som inte går att forma. Drog på mig tröjan medan tandborsten hängde i munnen. Avslutade det jag påbörjade och gjorde mig redo att gå ut. Böjde mig ned och gav den sovande mannen en puss. Han log lite nöjt och drog täcket över sig och vände sig mot vägen.
Ute hade regnet nästan upphört. Solen syntes inte och det var kallt. Jag drog jackan om mig men det hjälpte inte. Kylan bet sig fast. Den släppte inte fastän bussen kom. Den släppte inte ens när jag gick in i stora huset. Jag var frusen och jag var trött när jag drog av mig kläderna och satte på mig de vita kläderna.
Gick tungt mot stämpelklockan. Stämplade in. Hämtade te och började dagen.

Dagen gick mot sitt slut. Gick med tunga steg och lade mig på sängen.

Slut på dagen. Jag stämplar ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *