London

Detta skulle bli den där fantastiska resan i det stora landet USA och första stopp skulle bli ”staden som aldrig sover”, New York.
I mitt huvud skulle det vara fantastisk från start till slut.
Men så blev det tyvärr inte. Dagen innan grälade vi. Vi är så annorlunda vi två. Jag och V. Jag konstig, han normal, jag orolig, han avslappnad. Jag är vind och han är vatten. Alltså ledde det till en dålig börja.
Första stoppet: London. Vi gick runt, tysta. Vi satt och tittade på människor, tysta. Jag tänkte på JL och hur det skulle vara åka med henne. Vi skulle springa runt, planerat, och vi skulle fotat en del. Hon mig, jag henne, vi tillsammans. Jag skulle gjort ett videoklipp. Men idag togs inga bilder, och inga planer gjordes. Bara jag och han och alla andra i bakgrunden. Fast väl på planet, till New York,bredvid en gammal indisk kvinna som luktade vitlök blev vi nästan vanliga igen. Och jag lovade mig själv att jag måste göra det till en bra resa oavsett vad.
Nästa stopp: New York och lycka.

Om att jobba natt

Inte lätt att jobba natt. Varje minut och varje sekund kändes. Tiden släpade sig långsamt framåt. Jag såg hur solen gick ned över hustaken och mörkret spred sig över gatorna. Jag såg hur gatubelysningarna tändes. Sen tror jag även tystnaden infann sig utanför huset. Bara i huset var det ljud. Ljudet av spelmaskiner och människornas ångest fanns i huset.  Sen kom solen upp igen några timmar innan jag slutade. Mina steg bland maskinerna blev tyngre och tyngre. Gäspningar kom allt oftare. Gästerna tittade och skrattade åt min trötthet. Jag bara log ursäktande tillbaka och fortsatte mina tunga steg. Ibland drog någon av kollegorna en skämt. Jag log och försökte skratta.

Det är inte lätt att jobba natt.

Om att ha för lite tid

Mitt sommarlov började i lördags och jag fick panik när jag insåg detta. Vad ska jag göra nu med all min tid? Ångesten började att bubbla i bröstet. Men sen började veckan och helt plötsligt stod jag där och hade för lite tid.

Jag började veckan med att städa lägenheten. Ett område i taget och tiden bara försvann. Helt plötsligt var dagen slut. Det kändes skönt att dagen gick snabbt men samtidigt hade jag velat hinna med lite mer saker. Läsa en bok, ta en promenad eller bara vara ett tag. Fast om jag inte hade haft något att göra hade jag kanske bara  ägnat mig åt mina destruktiva tankar och idéer.

Idag stod jag i köket i nästan fem timmar. Jag städade, lagade middag och bakade efterrätt. Allting blev lyckad även maten. Imorgon är det dags att städa toaletten innan jag ska jobba natt för första gången på nästan ett år.

Jag, Yen

Hur ska jag börja? Ibland när jag går runt och tänker på allt och inget brukar orden komma till mig och jag känner ett sug att skriva ner det på papper. Men när jag väl sitter där med pappret och försöker skriva då kommer ingenting. Dock märker jag att jag behöver detta. Jag behöver skriva av mig. Jag behöver sätta ord på mina tankar och känslor. En dag fick jag nog och bad V hjälpa mig med att göra en blogg.

Det var så länge sen jag skrev att jag inte längre vet hur jag ska skriva. Jag vet inte hur jag kunnat skriva tidigare men det har gått. I vilket fall som helst så ger jag väl detta en chans. Kanske kommer jag att må bättre när jag får skriva av mig. Det brukade hjälpa förut när jag skrev.

Detta är mina ord.