Om förskolan igen

En ny vecka och nu även en ny månad. Hela veckan hittills har varit att få Grumpy att trivas på förskolan. Tack vare den där extra timmen som vi fick tillbaka i söndags var det inte svårt att få upp Grumpy i måndags. Vi infann oss på Ängen halv tio och barnen var ute på gården. En av pedagogerna räckte henne en spade och hon sa Hejdå till mig. Klev sen in i sandlådan och började gräva. Inga tårar. Vara vinkade. Min mamma hjärta var så stolt men samtidigt lite ledsen att hon kunde bara vinka. Nåväl skönt var det att det gick bra. 

Precis när C dök upp hemma hos mig med lilla L ringde det. Det var Ängen. Grumpy var otröstlig. De ville att jag hämtade hem henne.  Kom in till Ängen och möttes av en babblarna låt och där i soffan låg en liten Grumpy och sov. I famnen hade hon en naken docka. Hon snyftade i sömnen, ögonen var röda och näsan rann. Min bebis. Hjärtat brast av den synen. Tog henne i famnen och hon klingade sig fast vid mig. Så jag tog hem henne och lät henne hjälpa mig underhålla mina gästerna.

Älskar hur snäll hon är mot andra barn. Mot bebisar. Hur hon gärna pussar de och kramar de.  

I tisdags trallade hon in som vanligt.  Var först nära på att bli lite ledsen men vinkade Hejdå när hon såg en av pedagogerna komma in med en skål frukt. Det var dags för frukt. 

Men tyvärr så ringde de igen efter lunch och jag möttes av en mycket ledsen liten flicka. Det gick inte att natta henne så jag tog hem en skrikande och gråtande flicka. Hon grät hela vägen hem. Inget är så hjärtskärande som att höra ens barn gråta. Väl hemma blev det ammas till sömn. 

Idag gick det betydligt bättre. Hon grät när hon såg mig gå och de var tvungen att hålla henne. Jag kände mig väldigt kluven där.  Jag vet att barn gråter separationen och allt. Men att bara gå därifrån när mitt barn gråter efter mig. Ska jag ska jag inte. Det är mitt barn som gråter efter mig. Ville bara ta henne ifrån pedagogen och trösta henne. Men jag gick… usch vad hemsk jag kände mig. Tittade in på fönstret när jag kom och såg att hon var lugn så det var skönt. Vet inte vad jag skulle gjort om hon fortfarande grät. 

Ingen ringde mig idag.  Jag väntade på att telefonen skulle ringa och nån på Ängen skulle be mig hämta henne. Men ingen ringde. Jag åt min lunch klockan elva. Ingen ringde. Kollade så att ljudet inte råkade vara av. Klockan tolv blev jag orolig. Halvtimme senare ringde jag. Hon sov. De lyckades få henne att somna tillslut med musik. Hon hade varit ledsen men det gick att trösta henne. Vid två tiden gick jag och mötte en liten Grumpy som såg lite sliten ut. Hon ville bli buren hela vägen hem.

när vi 10 meter ifrån lyckades jag övertala henne komma ner och vi stod ett tag och tittade in på ett träning center. Grumpy tittade. Jag försökte dra henne därifrån. Sen dök hundar upp och vi gick efter hundarna. Till slut kom vi hem. 

Bakade en smulpaj till henne med massa blåbär. Men hon tyckte inte om det. 

Lät henne slicka vispen för det gilla hon oavsett vad jag ha vispat. En gång ville hon skicka av den fast jag bara hade vispat ägg. 

Imorgon är en ny dagis dag. Får se hur det bli. Jag hoppas hon kommer att trivas. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *