November

November månad har inte varit lätt. Den började bra med flytt och ny lägenhet, nya möbler, nytt hem och ny tillvaro. Jag stormtrivs för första gången på länge med mitt liv och vill absolut inte ha någon förändring. Tanken på förändring skrämde mig och gav mig starka ångest. En magkänsla sa mig att en förändring är på väg. Det ledde således till sömnlöshet och tunga mörka tankar. Den där känslan av att något eller någon kommer att förstöra allt. Jag väntade med både nervositet och rädsla på den ovälkomna framtiden.

Och den kom. Smällde ned som en storm från klar himmel. Sänkte mig till avgrunden. När jag trodde att bottnen var nådd kom nästa storm och jag föll djupare ned till avgrunden. Varje morgon tvingade jag mig själv att orka gå upp, gå ut, le och prata. Jag var jag fast jag kände mig tom. Tom och tungt.

Jag orkade inget. Orkade inte bry mig. Blev trött på folk som berättade saker för mig. Jag försökte men svårt känna glädje för andra när det enda jag såg var mörker. Jag mådde dåligt av min egen självömkan men jag visste inte var jag skulle vända mig. Så jag vände till mig själv. Jag försökte finna tröst i andra världar där magi existerade och onda människor fick vad de förtjänade. Jag försökte finna styrka i världar där ett annat jag envist kämpade mot mörkret och ondskan. Jag försökte finna hopp i andra världar där de goda vinner mot slutet. Jag fann min tröst och min styrka till att börja kravla mig framåt.

När jag häromdan såg ett litet ljus, tändes ett litet hopp. Jag vet inte om ljuset tillhör en ljusare tillvaro eller om det är ett SJ tåg utan bromsar som rusar mot mig. Jag hoppas på det första.

November

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *