Min största rädsla vs min passion

Det är underligt det där med rädslor. Hur det kan växa fram från någon liten händelse eller känsla och helt plötsligt finns den där. Ibland växer den och äter dig levande. Hindrar dig från att fungera som du brukar göra.
Det är underligt det där med rädslor eller fobi som det kan kallas.  Hur den från ena dagen inte existera och en annan dag så bara är den där.

Jag vill inte vara en sån som har massa fobier. Jag vill heller inte låta det hindra mig från att göra saker.  Så idag tog jag tag i min ormfobi. Lät min ormfobi möta min kamera. Har gått hela veckan och tänkt på det. Ska jag eller ska jag inte. Hela natten gick jag där och såg framför mig hur jag skulle stå där och skaka av rädsla. I morse var jag så nervös att jag inte orkade äta ett helt ägg.  Men jag överlevde dagen. Min största rädsla mötte min kamera och det gick. Bakom kameran försvann rädslan lite. Bakom linserna och till ljudet av klick lugnade den där rädslan sig. Skakade lite och ryggen var inte lika blöt som då jag tog mitt första blodprov. Men nu sitter jag där och ska gå igenom alla bilderna. Nu känner jag rädslan komma tillbaks. Yrsel, illamående och kallsvettning.
Jag kolla alla bilder i snigelfart.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *