Jag vill inte dö

Min syn på döden har förändrats helt nu när jag har blivit mamma. Förut var jag inte alls rädd för döden eller tanken på att inte finnas längre. Det kändes inte läskigt att tänka att en dag vakna upp och inte finnas till längre. Döden såg jag som ett steg till en annan typ av existens. Men det är inte så längre. Nu är jag väldigt rädd för döden. Jämt. Jag upptäcker mig själv ber till gudar, jag inte alltid tror på, om ett långt och hälsosamt liv.

Så rädd för att vakna upp och att jag inte finns längre. Inte längre kunna vara där för Grumpy, inte kunna se Grumpy växa upp och bli en självständig person. Ibland när jag läser en artikel eller se en nyhet om en förälder som gått bort får jag rysningar och ångestkänslor över att det där skulle kunna vara jag.

Ibland ser jag mig själv där gå över en gata och en bil kommer rusande och jag hinner inte undan och dö. Vad kommer då att hända med Grumpy? Vem ska ta hand om henne? Hon kommer att ha glömt mig, speciellt nu när hon är så liten. Åh bara tanken får mig att må dåligt. Nej jag vill verkligen inte dö. Jag vill leva tills jag bli 100 år gammal. Med hälsan och sinnet i behåll. Jag vill alltid alltid finnas där för Grumpy när hon behöver mig.

Fast döden är klurig. Döden känns alltid så nära inpå mig. Känns som döden står bakom mig, flåsar mig i nacken och bara vänta på att ta mig. Kanske ta döden mig inte genom en olycka utan en sjukdom. En kärl som brister inom mig och hjälp hinner inte komma? Eller en växande cell inom mig. Vet inte längre vilken jag föredra mest. En cell kanske? En långsam långsam sjukdom. Så jag hinner fixa och ordna klart allt. Åh jag vill inte dö.

Jag vill verkligen inte dö nu. Jag vill leva leva leva.

20160926_160940

Livet är så mycket bättre nu med henne i den. Därför kan jag inte tänka mig att dö än.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *