Jag rullar vidare

Det blev ingen tårfylld farväl av Manila igår. Jag och S hämtade upp vårt bagage från hotellet. Tog en taxi till buss stationen, hoppade på bussen till Banaue och så var vi på rullande fot igen. Nattbussen började köra vid nio tiden. Efter två hela nätter utan sömn somnade jag obekvämt innan bussen körde. Enligt S missade jag en buss race. Vaknade upp av att vi stod stilla och det var äckligt varmt och kvavt i bussen. Det var kisspaus. Men sen visade sig att det inte bara var på grund av behov av kisspaus som bussen stannade. Bussen var trasig. En ny buss var på väg till oss fick vi veta. Efter ett på natten anlände en fungerande buss och plockade upp oss. Därefter blev det en kall och guppig färd mot Banaue. Naturen vi körde förbi var magisk! Berg som sträckte sig så högt att det inte gick se toppen. Dimman svepte över som ett täcke. Aldrig sett så vackert förut.
Vi anlände till Banaue klockan sju på morgonen. Där hade vi bokat hytt på ett ställe kallad för Native Village Inn. Vi blev hämtad i en jeepney och det går sitta fler än tio i en. Vi var fem i en och vägen till hotellet var groppigare och krångligare än bussfärden. Det hade regnat och vägarna var leriga, grusiga och hala. Vägen var smal. Vid varje hopp gick tanken att nu nu tippa vi över kanten. Men spännande väg iallafall.
Utanför hotellet finns en skylt. ”Welcome to paradise, We hope you enjoy the the stay”. Det är verkligen fint här. Omgiven av berg och risfält. Kullar av kullar av sådana. Det är inte heller vanligt rum utan små hyttar. Toaletten utanför. Hör inget annat än fågelsång, vinden och vatten. Idyllisk!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *