Fantasi och verklighet

I fantasin har budskapet om totalt frihet mottagits. Jag hade sagt till mor att jag och S inte behöver vaktas och vi klara oss själva. I.fantasin ska då jag och S får uppleva munkar som försöker få oss att tro. Vi bor i nåt gammaldags tempelbyggnad. Det är hektiskt och ingen har tid för oss.

Verkligheten blev inte så. Trots min tacksamhet vill jag ändå skriva hur det varit att bo på tempel. I förra inlägg såg ni bild på stället. Modern byggnad med hiss. Där inne bor 5 kvinnor över medelåldern. Väldigt snälla och trevliga damer. Vill väl. De är inte munkar men de lever där och ber typ två gånger om dagen.
Frihetens sanna ansikte:
Dag 1:
Jag blev tillsagd att klockan 06:30 är bra att vakna. Sen frukost klockan 07:00 nere på botten våningen.
Så första morgonen steg vi upp med tunga steg. Klädde på oss och gick ner. Alla satt redan och åt, så där satte vi oss och åt frukost.
Efter frukost sa den högst tillsatta damen att vi kunde gå ut och ta en promenad. 07:30 gick vi där utanför och tog en ”promenad”. Det är mer en liten parkering som max 6 bilar kan stå. En grind som är låst. Så inte mycket att gå.

image

image

Kl 08:00 kom en annan troende, ”chauffören” och körde oss till en liten farm utanför stan. Bonden odlade lite allt möjligt så vi plockade hem lite majskolv, tomater och lite annat jag inte kan namnet på.

image

Bonden och hans fru bjöd på te och kokta majskolvar som inte smakar något men som var goda ändå. Sedan kom deras grannar över och de vuxna satt och snackade om skörd och plantor tror jag eftersom de snackade den taiwanesiska dialekten. Där satt vi i cirka tre till fyra timmar. Jag och S höll på att somna.

image

Därefter åkte vi vidare i en super kolossalt varm bil till en kulturpark där vi skulle få se den taiwanesiska urbefolkningens historia och kanske deras dans. Men men visade sig att parken hade stängt under måndagar. Så in i bilen igen. Körde oss till en vattenfalls park. Kom dit och även där stängt. Så vi åkte hem igen. Duschade och sov middag. Klockan sex knackade mors vän på dörren och skrek mat. Så en yrvaken S hoppade upp. Jag låg och läste så.. vi gick ner. Hon tog oss till en restaurang nära templet. En vegetarisk buffe restaurang där du plockar det du vill ha sen väger dem det och du betala. Vi har förresten bara ätit vegetarisk här. Gott! Men två som vi träffade i Hualien hade sagt att det finns jättemycket gott att äta här i denna stad.

Efter maten kördes vi in till stan. Templet ligger en bra bit utanföro stan. Eftersom hon frågade första dagen vad vi tänkte göra i Kaoshiung så sa jag ett utav de aktiviteter jag hade prickat in. Sa att vi tänkte se Love river. Det är en kanal där man kan åka båt och se några av stans kända byggnader. Det var då hit vi blev körda. Vi tre, jag, S och mors vän. Vi åkte en kvarts båttur längst kanalen och lyssnade på historian kring vissa kända byggnader. Sen åkte vi till en gata. Köpte en grej. Hoppade i bilen, åkte till tempel och sov.

Dag 2:
Morgonen började som dagen innan. Klockan 8 kom chauffören och vi åkte till Tainan. En stad 1 timme bort från Kaoshiung. Det är landets äldsta stad. Där åkte vi och tittade på tre tempel. Vid tre tiden var vi hemma igen.
Slut.
Vegetarisk mat var iallafall goda.

image

image

Happy buddha! Vid varje buddha staty skulle vi buga. Så vi gick omkring och mantrade ”buga för buddha”.
Nu har jag iallafall fått den erfarenheten. Även fast människorna var överschyssta, (de fixade en snackspåse till oss att ha på bussen, lät oss bo, äta och ta oss runt) så kände både jag och S att vår frihet var begränsade.
Så William Wallace har fel!
Testa bo med snälla tanter i tempel så lär du nog inte skrika ”you can take my life, but you’ll never take my FREEDOM!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *