En statusuppdatering

Livet just nu har en saftig blandning av lite allt möjligt. I emoji så är det väl detta som händer i mitt huvud och liv: 

⁉️ för cirka två veckor sen fick jag en lönehöjning. (Yay jippi) efter det har jag kollat lite titt som tätt på vår schema o löne system om det gått in. Vilket det inte hade. Mailade chefen i fredags och fick som svar: HR är emot min lönereglering. Chefen lovade för snabbt! Och där är de nu. Diskussion kring förutsättningar för min lönereglering. Jag kokar just nu men försöker hitta lösningar. Imorgon kontaktar jag facket. 

😴 jobba natt är jobbigt. Jag hinner inte med mycket alls. Innan nattpass sover jag. Vaknar runt 14-14:30 springer och hämta Grumpy. Sen går vi ut och gungar lite. Vi är ute och leker ca en timme. Sen går vi hem, äter nån frukt och strax innan fem lagar jag middag. Mannen kommer hem halv sex. Därefter går jag och lägger mig. Vakna halv åtta och gå hemifrån åtta. Jobba till sju och så går det ca två-tre nätter i veckan. 

😳 jag tänker på alla gånger som jag har känt mig som världens sämsta mamma. Typ varje gång Grumpy ramlat och slagit sig. Som den gången hon ramlade på stenar och skrapade lite på kinden och näsan, eller den gången hon föll från sängen och var två centimeter bort från fönsterkarmen. Det kunde slutat riktig illa. Men just nu känns dem minnen som bagateller. Inget slå känslan av otillräcklighets känslan jag har nu. Jag orkar ingenting. Leker knappt med henne. Hon föredrar mannen framför mig. Vill inte bli buren av mig alls och jag orkar inte heller försöka längre. Så usel är jag som mamma just nu. skam!

🏡 lägenheten är en röra. Jag hatar det. Jag hatar stökiga rum. Jag vill kunna bjuda hem utan att skämmas. Men grejen är, jag kommer nog alltid att skämmas för lägenheten. Den är en sten i mina skor. En ångest jag bär. Jag saknar Älvsjö. Jag saknar Götalandsvägen som tydligen är en utav Sveriges äldasta vägar fick jag veta av en patient. 

Min gamla dörr och gamla gård. ❤️

😊 en glad smile i allt skit för Grumpy! Hon trivs bättre och bättre på dagis. Hon leker, äter, och sover. Inga fler tårar vid lämning. Hon vill inte längre gå hem. 
❄️ snön kommer och snön försvinner. Varje gång den försvinner föds hoppet om vårens intrång men så kommer nytt snö. Denna vecka har det snöat sen har det försvunnit inom loppet på två dagar typ. 


I början av vecka gjorde vi snöänglar i snön och åkte rutschkana och slängde snö i luften. Det blev pulka till dagis och hem. 

I fredags gungade vi till inget snö alls. Fördelen med snö i en lekplats: man ser inte all hundbajs folk lämna efter sig. Men man vet att under allt det vackra vita pösiga finns det skit. Lite som mitt inre jag. 

Sammanfattning: jag försöker finna små guldkorn men mest vill jag bara försvinna. Det är en liten svacka just nu men det bli nog bättre. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *