Det där om att läsa…

…en extrem bra bok som är så så så spännande att man är redo att offra sömnen för,( viket man helst inte gör när man är mamma för att sömn en lyxvara,) och så kommer man till slutet… 

Boken jag började läsa direkt efter Ransom Riggs besynnerliga barn var en riktig spännande fantasy. Över 700 sidor tjock tegelsten. Första av tre i serien Mistborn. Jag läste och läste och det blev alltmer spännande. Ville läsa mer. Igår kom jag lite mer än hälften av boken och jag drogs allt djupare in i dess värld ju mer jag läste och karaktärerna blev så levande och jag ville inte lägga ner den. Vid midnatt upptäckte jag att jag bara hade ca 200 sidor kvar.  Jag ville fortsätta. Jag läste till 2 på natten. Låg i sängen med en liten läslampa på. Därefter tvingade jag mig att sova. Sov tills 5 för då började Grumpy bråka. Fick henne somna om men då var jag vaken och sneglade lite på boken. Tillslut gav jag upp. Satte mig upp och slog på lampan och började läsa lite till. När jag hade mindre än 100 sidor hade boken blivit så spännande att jag var tvungen att lägga ner ett tag. För jag tänkte i mitt huvud hur ska författaren få in allt på så få sidor. Det är så mycket kvar. Kommer det att bli en cliffhanger? 

Såna böcker är bra. Håller läsaren fast. Jag avslutade den mitt på dagen när Grumpy sov middag. Den lämnade en otillfredsställande känsla hos mig. En besvikelse. Jag var nära på att åka 30 min buss för att låna nästa del men när jag läste sista sidorna blev jag så snopet att jag struntade i det. Resten av dagen växte irritation hos mig. Varför sov jag inte? 

Mistborn serien av Brandon Sanderson var bra. Tjock med dess 700 nåt sidor och alla de övriga är väl lika tjocka. Ända  fram tills de sista 20 sidorna. Pratade med svågern om det. Han blev också besviken över slutet och inte kunnat avsluta serien pga det. Får se om jag gör. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *