Desperate housewives

Just så här kan det vara för mig.

I början fick jag mycket hjälp. Blöjorna byttes och han vaknade och hjälpte till med matning och att trösta med mera. Men nu. I och med att jag ammar så kan han inte hjälpa mig så mycket där. På vardagsnätter kan han inte heller hjälpa mig eftersom han jobba dagen därpå och måste upp tidigt. Men på helgerna. Det är precis som på vardagarna. Jag kör mitt race som vanligt. Ammar och tröstar dag som natt. Byta blöja måste jag ibland be honom göra. Han gör inte självmant.

På nätterna när hon vakna och gråter. Då vaggar jag henne till sömns igen. Oavsett tid. Eftersom min sambo kan vara brutalt ärligt mot mig har han sagt att han hör henne gråta men att han låtsas sova så han slipper. Jag visste detta redan innan han berättade.

Städning måste jag också be om hjälp med. Han och jag ser inte smuts på samma sätt. Han tycker jag dammsuga för ofta. Han tycker städning en gång i månaden räcker. Förr dammsög jag en gång i veckan. Men nu kör jag varannan dag i och med att jag tappar så mycket hår. Ibland dammsuger jag varje dag.

Hur mycket tid har han med Grumpy. Ärligt talad inte jättemycket. Hon är mammig just nu. Lite snällt kan jag skriva. Om jag ber honom om egentid så ta han henne. En gång hade han henne 3 timmar i sträck. Det är nog den längsta om jag inte minns fel.

Män och kvinnor är så olika. Eller så är det jag och han bara.

Jag måste skriva och säga att jag gör väldigt mycket. På vardagar lagar jag även maten. Helgen låter jag honom göra det.

och hur mycket jag än gör kommer min kropp aldrig bli fin igen.

Grumpy kommer förmodligen växa upp och ha sin far som förebild och bråka mycket med mig för jag är knäppast i världen.

Är det värt det?

Grumpy är värt allt.

Även om jag känner mig ensam så är hon värd allt.

Jag kan till och med göra om allting igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *