Dag 2

Inne på andra dagen sen terrorattacken i Paris.  Stora ministrar intervjuas om Paris.  Kändisar håller tyst minut, instagram där jag hänger kommer bilder efter bilder med hashtagg prayforparis. Det är stor stor nyhet. Live sändningar på svt 2 med experter som kommenterar kring dåden. Frågade sambon i morse hur kommer det sig att ingen ta upp självmordsbombningarna i Beirut och i Bagdad. Det dog visserligen inte lika många men det är ändå liv. En sprängde sig själv mitt under en begravning!!
Han sa det är inte intressant för det är inte nära nog.  Visst är det så. Det minns jag själv från utbildningen. Man vill ha nyhet som är nära och sen fiska kring om det finns någon svensk som dog. Därför är det inga live sändningar efter dessa dåd och ingen tyst minut och inga hashtagg på instagram.

Det är väl även mycket vi och dem. Vi,rika västlänningar som inte för jihad och slakta får, och dem,  babarer som bor i öken och och slåss. För de är det vanligt att någon kommer fram med bomber och spränger sig själv i luften.
Men nu. … nu har de kommit och börjat bråka på vår lekplats. Nu diskuterar man hur vi ska bekämpa dem. Ett nytt krig där vi alla i väst gå enade mot dem.  En ond cirkel som kommer att pågå tills vi är alla döda.

Men vad vet jag? Är inte min grej att diskutera världsnyheter eller ha någon åsikt i det hela. 
Jag är bara orolig att inte kunna skydda min Grumpy när det kommer någon och skjuter mot oss när vi är och promenera.  Jag har exakt samma känslor som varenda mor i hela världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *