Bloggar bloggar

Jag som skulle skriva skriva så tangentbordet gick sönder. Men så blev det inte. Jag har alltid problem med att avsluta mina projekt. Det funkar bara inte att göra det jag vill göra.

Jag fick ett litet släng av ångest och mörka dystra tankar idag. Eller jag har haft det väldigt ofta senaste tiden. Men jag har väl bara blivit lite bättre på att hantera de. Ibland gör jag saker som att titta på serier, eller bara fokusera helt på det Grumpy håller på med så känns det mycket bättre.

Grumpy är det jag lever för just nu känner jag. Men jag vill inte helt att mitt liv ska kretsa kring henne. Jag fasa för den framtid där Grumpy lämna mig och börja gå sina egna vägar och jag står där igen. Ensam. Vad ska jag göra då? Något måste jag bygga upp. Som är mitt, som jag kan ha, leva med som bara är mitt, som ingen kan ta ifrån mig eller som kan gå ifrån mig så lätt. Nåt intresse eller nåt. Jag vet inte. Förut trodde jag liksom att jag alltid alltid skulle skriva. Jag skulle bli författare eller journalist. Jag skulle se världen och rädda mänskligheten. Men det blev aldrig nåt sånt. Jag upptäckte hur liten jag är. Men nu efter Grumpy upptäcker jag att den dagen hon inte behöver mig mer. Då vet jag inte vad jag ska göra.

Gick ensam i stan med Grumpy medan mannen var och lekte Escape the room med hans kompisar. Tänkte medan jag gick där att jag skulle ringa någon och prata lite. Tänkte att jag sällan gör det. Ringer någon. Men kom sedan på varför. Jag väljer alltid fel tidpunkt. Alltid. Alltid när jag ringer är personen upptagen och vill inte prata. Jag tänker på alla gånger någon ringt mig. Jag svara alltid när jag kan svara. Enda gången jag inte svara är när jag jobba. Jag lägger alltid tid att prata med personen även om jag är upptagen eller ha gäster. Brukar tänka. Om personen i luren har lagt ner sin tid på att ringa mig då ska jag ta mig åtminstone 5-10 minuter på att prata. Dvs om jag inte befinner mig inne hos en patient, sitter i rond eller håller på och bada Grumpy eller inte hör mobilen. Men det är väl bara jag. När jag ringer och andra är upptagen då är de alltid väldigt upptagen. Så då fick jag mig en liten påminnelse igen. Och jag kände mig liten igen. Tills jag tänkte äsch folk har väl annat att jag än prata i telefon med mig och underhålla mig. Jag vill ju ibland inte heller prata i telefon och tycker det är roligare sitta och dagdrömma än prata i telefon.

Åkte hem sedan med mannen och odlade våra jordgubbar. Vi köpte de för två veckor sen kanske men inte hunnit plantera om dem. Så då fick vi det gjort.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *