Besök

Då är hon tillbaka, den där ångesten som stör sinnesfriden. Den där ångest som får hjärtat att gå sönder, magen att klumpar sig och tårarna, de står där.

Skillnaden från förr och nu?

Förr kunde jag ligga i sängen.

Hoppa över maten.

Hoppa över allt.

Bara ligga.

Känna.

Blunda.

Hoppas det försvinner.

Hoppas jag överlever även denna stund.

Nu. Jag måste upp. För barnen skull.

Jag måste äta. För barnens skull.

Jag ler och skrattar och hoppas allt når ögonen. Så snart jag blunda känner jag mig dålig. Får inte blunda, för barnen skull.

Så trött på det. På att finnas, känna och tänka. Måste fortsätta le och skratta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *