Av allt jag vill berätta…

…berättar jag detta:
Jag sover länge och väl. Jag drömmer färgrika drömmar som jag inte minns när jag vaknar.  Häromdan drömde jag om att jag cyklade vilse men jag var inte rädd. Jag var vilsen men jag var inte rädd. För det kändes som jag hörde hemma där i den vilsna förvirrade drömmen.

Jag skriver mycket men inte det jag vill skriva om. Aldrig det jag vill skriva om.  Det kommer inte fram. Det där jag vill berätta. Det jag vill skriva om.  Kanske skrivblocken är en tecken på det jag inte ha, en berättelse.

Jag tänker och vänder på alla stenar. Tänker på saker som inte finns och vänder på stenar som inte existera. Jag inbillar mig saker. Eller kanske jag inte gör. Stenen som tynger, vänder på den och den är fortfarande en sten. Finns inget dold under den fast jag såg något sticka ut.

Jag planerar saker som ska hända och bli glad över saker som aldrig kommer att hända. Den där drömmen om perfektionen.  Perfektionen som aldrig kommer att infinna sig och som stänger alla sinnen. Det finns inget som är perfekt. Ingen säger dem är perfekta. Men jag ser den. Jag kan bara inte nå den. I min hjärna är allt som inte jag rör vid perfekta. Jag rör inget. Jag ser perfektionen i andra men inte hos mig. Kanske jag borde blunda?

Jag gör allt men inget. Jag saknar något. Söker under stenar och i perfekta saker. Finner en stor sten. Det är allt jag har att berätta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *