Att vara mig

Hur det är att vara mig.

En kväll vaknade jag upp och kunde inte sova för jag var orolig att min barnvagn hade fått mögel. Jag hade läst något om någon som hade fått mögel på sin vagn. Jag som då köpte min vagn begagnad kom på att jag aldrig kollade efter mögelfläcka. Där låg jag. Klarvaken och bara tänkte. Tänk om min barnvagn har mögel. Tänk om min flicka andas  in det där och får astma eller annat konstig. Tänk om hennes dåliga hud är på grund av mögel. Det var fortfarande mörkt ute och där låg jag och kunde inte sova. Till slut fick jag nog. Gick upp, tände lampan och började inspektera barnvagnen och lukta på den. Gick igenom alla tre delarna. Liggdelen, sittdelen och varukorgen. Fann ro först när jag inte såg något och då gick jag och lade mig. Ibland smyger den tanken på mig. Tänk om jag missade något.

Ibland vaknar jag och kan inte sova för jag känner sån ångest över livet. Det känns tungt att andas. Att vara mig, att existera. Jag kan inte förklara mina tankar för någon för jag förstår inte dem själv. Jag är en främling i denna värld. Jag förstår inte den mänskliga tankesättet och känslorna. I min värld är allting svart och vit. Det finns ingen grå nyans. Men jag ser den gråa zonen, de gråa människorna och gråa känslorna.

Ibland är jag nog bara ett rädd litet barn som är rädd för att bli ensammast i världen. Att ingen ska komma och leka med mig för att de har upptäckt att jag inte existera. Att personen i mig är bara en vålnad av något som skulle kunnat vara jag. I mitt huvud leker jag ibland match making. Om jag introducera A med C kommer de att finna varandra och lämna mig. Därför borde jag inte introducera A med C. Alltså kommer jag att både ha A och C i mitt liv. Men ibland slå ödet fel. A och C finner varandra och lämna mig.

Då tänker jag. Tur att jag ha Grumpy som aldrig kommer att lämna mig….

säger vi.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *