After Work

Denna vecka jobbar jag inte. Denna vecka har jag tre dagar schemalagda utbildningar där de stoppar oss fulla med information om rutiner och saker som kan hända på avdelningen. Vi är tio personer som går denna utbildning. Jag är nyast i gänget. Alla andra började i början av året och varit med om kris situationer som får mig att darra av skräck. Jag ber tysta böner om att det inte ska hända mig varje gång jag hör en historia som har hänt under deras inskolning eller arbetstid. Ju mer jag hör desto mer känner jag mig inte redo att börja alls. Jag kan ibland känna mig ilsken över hur min skola kunde släppa ut mig. Varför satte dem mig inte till att gå om vissa praktik perioder? Eller varför hade dem inte mer praktik? En utav tjejerna nämnde i förbifart att hon var nio veckor på en avdelning och lärde sig jättemycket. Min längsta praktik var på psyket. Jag tror inte jag lärde mig något där.

Sen när jag försöker trösta mig själv. Tänker jag: gud vilken bra skådespelare jag måste ha varit under min tid som student. Jag har lyckats lura folk till att tro att jag faktiskt kunde saker. Nej jag vet att jag inte borde slå ner mig själv. Men det är så lätt att göra det.

Idag blev det iallafall en afterwork dag med tjejerna och en kille från gänget som går utbildningen. Jag har lyckats bli förkyld och det har knappt blivit bättre genom att jag sitter på på Snaps uteservering. Men trevligt var det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *