Denna vecka

Oj vad denna vecka har gått fort, så fort, så fort. Den slutade väldigt skitig. Sen fredags eftermiddag har jag suttit och diarré skitit minst fyra-fem gånger på dagen och två gånger på natten. Det är bara brunt illaluktande vatten som har forslat ur mig. Ibland kommer det nån klump. Åh vad det har sprutat. Det har varit mycket bajs. 

Trots att jag sa till chefen att jag vill börja på ett 50% tjänst i februari så jobbar jag mer än så.  Denna vecka har jag min andra inskolningsvecka. Min kollega som jag går med är bäst. Han är så kunnig så kunnig. Men hans skämtar är väldigt gubbigt. Har ibland lite svårt för dem. 

Två dagar till med honom sen går jag ensam. Ensam ensam ensam. Nervöst. 

Under mina två veckor har jag lyckats slarva bort mitt passerkort och utan den kommer jag inte in i nån dator. Så beroende av någon annan.                                  

Min kollega stänkte bajs på mig. Diarré bajs. Kände hur det skvättande en droppe på min tinning. Min värsta bajs dröm. Få bajs på mig, trampa på bajs, halka in på bajs. 

Nu ska jag skita igen. 

Min vikt

Den har skenat iväg helt sen förlossningen. Först förlorade jag nästan tio kilo två månader efter förlossningen. Hade tre kilo kvar till original vikten. Men sen hände något. Jag började äta och äta. Sen en dag stod jag där och var hela sju kilo från vikten innan graviditeten. 

Hur kunde jag låta det hända? Jag var så nöjd med min kropp ett tag. Efter att varit mullig under gymnasiet och tidigt vuxen åldern fick jag en siffra jag var nöjd med. Kanske inte då. För då var jag aldrig nöjd. Men nu, nu vill jag väga som jag vägde då. 

Jag vill försöka låta bli socker men så svårt. Jag är en riktig gottegris. Jag älskar älskar choklad. Älskar gräddbakelser, älskar chips, älskar glass, åh pasta och vitt bröd och nudlar. Allt detta älskar älskar jag. 

Jag hatar hatar träning. För jag hatar att lukta svett. Jag vill inte bli blöt av svett. Jag hatar att gå till gymmet och står där bland maskinerna som jag inte förstå mig på. Jag hatar träna själv. Men träna jag ihop med någon blir det inte effektiv träning. Jag hatar gruppträning för jag kan inte låta bli att jämföra min kropp med alla andras. Jag är dessutom så klumpig och har ingen koordinationsskänsla att det hela bli jobbigt att hänga med. 

Jag vill bli smal igen. Jag hatar min kropp. Hatar mitt utseende. Hatar mig. Jag och mannen i London för kanske sju år sedan? Gud vad jag såg bra ut.

Detta är jag på min födelsedag förra månaden. 

Alla mina jag

Och mina krafter börja sinna. Magen är i uppror. Jag har haft x antal lösa avföringar sen jag kom hem igår. Det fortsatte hela natten och nu under lördagen. Jag är fortfarande sjuktrött. Så trött att jag faktiskt gick och lade mig efter jobbet. Igår somnade jag nästan på jobbet. 

Vid min högra hjärnhalva kommer små svaga smärtsamma strålningar som får mig att rycka till. Min rädsla och oro för döden sätts direkt in och tankarna vandrar från infektion till cancer och metastaser. Jag möter alla typer av sjukdomar på jobbet och ibland blir jag lite hypokondrisk. Det senaste fallet var en tidigare frisk man som haft upprepande buksmärtor och diarréer sen i höstas. Ultraljud visade tumör och metastaser över hela buken. Detta är så sorgligt. 

I huvudet är jag en hypokondrisk, ångestfylld och orolig människa. På jobbet är jag en glad, energisk och ansvarsfull kollega. Men när jag kommer hem är jag bara trött och lättirriterad mamma och fru. 

Personligheten jag har på jobbet tar en del på kraften. Jag är så oerhört glad på jobbet och märker att kollegorna gillar min lättsamma och glada jag. Även patienterna gillar min personlighet. Den underliggande personligheten trycker jag lätt bort på jobbet men så snart arbetskläderna åker av kommer hon ut och förpesta humöret. Det är hon som maler i bakgrunden när jag kommer hem. Hon som trycker mig och får mig att känna mig liten och ynklig. Hon ber mig att försvinna. 

Jag blunda och sover alltid på bussen hem. Jag försvinner en stund. Men jag vaknar alltid alltid när bussen kommer till min hållplats. Släpa med tunga steg hem.

 Där tar den tredje personligheten över. Den trötta mamman och frun. Jag försöker leka och vara glad men jag är inte bra på det. Grumpy drar sig undan från mig. Hon föredrar mannen  framför mig. Jag känner mig så oviktig hemma. Jag gör inget än är trött. 

Jag somna när jag natta Grumpy. Drömmer mig bort till en mörk värld där jag har tappat bort min familj. Vandrar ensam i ett land där allting bara är ett skådespeleri. Där alla repliker och händelser finns skriven i en bok. Men ingen skriker CUT när jag utav förtvivlan lägger mig ner i en grop som långsams fylls igen. 

Trött, tröttare 

Tröttaste människan i huset. Jag sover och sover men ändå räcker det inte. Mina krafter blir aldrig maxladdad.

Eftersom jag jobbade helg och måndag, är det min lediga dag idag. Tog Grumpy till dagis och var trött. Tröstade en hungrig Grumpy och gick hem och var trött. Åt min onyttiga lunch och var så trött. Efter lunch lade jag mig i sängen med Grumpy och sov. Jag sov medan februari solen sipprade in genom parsiennerna. Jag sov bort en liten bit av tröttheten. Jag vaknade ovilligt två timmar senare. Så trött fortfarande. Ville sova mer men Grumpy pratade och ångesten tryckte. Jag  tvingade ner tröttheten och steg upp. 

Om inte Grumpy fanns skulle jag legat kvar och sovit vidare. Kanske skulle jag även sjukanmäla mig för att sova mer. Åh vad jag vill sova. Jag är så trött… 

tröttast i huset.. det är jag det

Livet

ja livet, hur går det med livet? Min chef frågade i onsdags om det inte känns bra att börja jobba igen. Att få tillbaka mitt liv igen. Jag visste inte riktig hur jag skulle svara på det. Så nu efter nästan en vecka med det så kallade nya livet så kan jag nog svara på det.

Livet är tuffare nu med ett 50% jobb att sköta. Livet är tuffare med ett skiftarbete. Livet är tröttsam. Livet är nästan mindre fritid och egentid. Livet var något bättre under mammaledigheten. Även fast jag sov dåligt…
Jag sover fortfarande dåligt och jag måste jobba med människor.

Jag är yrkeskvinna
Jag är mamma
jag är fru
och jag är Yen.

Ja livet, det är lite tufft just nu…

Böcker jag har läst under januari

Under januari månad hann jag läsa åtta böcker och dessa var:

Brandon Sandersson – Mistborn: Well of ascension. (4/5)
Jennifer Niven – Som stjärnor i natten (4/5)
Stina Stoor – Ojura (3/5)
Vilhelm Moberg – Utvandrarna (4/5)
Katarina Wennstam – Flickan och skammen (5/5)
Vilhelm Moberg – invandrarna (4/5)
Vilhelm Moberg – Nybyggarna (4/5)
Jonas Trolle – Jakten på kapten klänning (3/5)

Av alla dessa åtta tyckte jag att jag läste sex stycken fantastiska böcker och två lite mindre bra. En av dessa åtta var en kort novell. Två var en samhällsvetenskap/skildringsböcker. En fantasybok, en YA bok och tre svenska klassiker. Jag bestämde mig för att läsa Vilhelm Mobergs Utvandrarna serien. Läste de tre första men ska inte läsa Sista brevet till Sverige. Kanske om några år men jag gillade hur Nybyggarna slutade. Det räcker.

Månadens bästa bok måste gå till Flickan och skammen. Så fantastisk bra skrivet och berättad. Väldigt aktuellt och stark bok. Jag bad mannen läsa den med men än så länge har han inte läst klart än.

Månadens sorgligaste måste gå till YA boken Som stjärnor i natten. Jag satt och fulgrät framför mannen och Grumpy. Ville egentligen inte. Jag försökte dölja det med att hålla boken framför mig men så kom mannen fram och ställde en fråga. Jag försökte torka bort så mycket som möjligt men mina ögon var helt röda och han utbrast ”Gråter du?!” och skrattade lite. Länge sen jag satt så där och bölade. Men det var en väldigt gripande bok om psykisk ohälsa och det här med självmord. Väckte lite minnen.

Månadens sämsta bok var nog Jakten på kapten klänning. Jag hade nog förväntat mig lite mer lik Skuggans lag men den var mer en thriller/deckare. Borde kanske läst mer om vad den handlade om innan jag började. Mannens kompis som fick höra att jag gillade samhällsskildringar rekommenderade mig den.

Så nu har jag börjat jobba och jag har dessutom börjat titta på en kinesisk tv-serie i supersnabb mode får helt enkelt se om jag hinner läsa. Det tar 30 minuter med buss till jobbet. På den sträckan ska jag försöka lyssna på ljudbok. Just nu läser jag Born a Crime.