Jag minns: all plaskande

Jag sitter och kör en återblick på sommaren igen. Det är blåsigt i Malmö. Monkeyboy är i Malmö. Han kom idag.  Vi skulle ut och fota men blev mest Grumpy bilder då det duggregnade lite hela tiden. Blev därför bara Folkets park och dess lekplats. Grumpy såg plaskdammet vi badade i i somras och ville i men tyvärr inget badväder längre.

Det har varit en bra badsomma. Jag tog Grumpy till olika plaskdamm och vi har även badat i havet. Nu har jag inte alla bilderna. Tömde mobilen för inte så jättelänge sen.

20160807_151123

Folkets parks plaskdamm.  Några gånger fick hon hoppa i med kläder för jag inte hade badkläder med mig.

20160826_162239

Upptäckte att vattenlekplatsen vid örtagård skolan här i rosengård faktiskt var rätt bra.

20160825_163825

Vi återvände ofta till vattenlekplatsen.

20160826_163816

Bra sommar!

Skansen

Tänkte köra lite återblick på sommaren. Det har trots allt varit en riktig bra sommar. Sensommaren varade långt in till September månad. Vissa dagar kom temperaturen ända upp till 20 grader något. Lördagen den 10e september var en sådan dag.

Dagen började riktig hemsk vill jag tycka. Vi har inför städ-lördag då dammsugare och moppa vi golvet och städa helt enkelt. Medan mannen städade passade jag Grumpy. Grumpy hoppade i sängen. Glad och lekfullt. Jag såg det framför. Grumpy hoppade för kanten. I mitt huvud såg jag hur hon kommer att ramla om jag inte dra in henne. Sen hände allt för fort. Jag hann inte dra bort henne, var på andra sidan av sängen och golvet var för halt. Jag sprang bort men hann inte fånga henne innan hon ramlade plask på rygg. Hjärtat stannade i några sekunder och jag skrek på mannen som rusade in. Grumpy skrek och grät. Aldrig känt mig så rädd förut. Vår säng är ju ändå rätt hög med benen och allt. Hade det varit några centimeter till hade hon slagit i fönsterbrädan. Då kanske hade inte Grumpy varit Grumpy längre. Åh den tanken ger mig rysningar. Som tur var det ingen fara med henne och vi kunde fortsätta dagen.

Efter lunch begav vi oss ut. Medan Grumpy låg i vagnen och sov sin eftermiddagsnapp så promenerade vi till Skansen från centralstationen. Det var en strålande vacker dag med riktig skön sensommarvärme. Det var lite molnigt när vi vaknade så jag trodde det skulle vara kallt. Hade därför alldeles för mycket kläder på mig. Usch vad jag svettades. Hade långarmad klänning med strumpbyxor.
Gillar Skansen det är vackert därinne men inte så mycket mer än så. Väldigt dyrt är det att gå in där tyckte vi. 240 kr för oss både två. Vi gick runt och tittade på djuren och lekte i deras lekplats. Fotade lite. Grumpy är lite blyg. Hon går inte om det är många människor. Då blir hon lite klängig och vill bli buren. Men det var så varmt där. Fast hon är ju så söt så hon brukar få sin vilja igenom. 20160910_150649

Min fina familj

20160910_142009

Jag och min fina Grumpy

20160910_161106

Monkeyboy testar en folkdräkt. 20160910_161118

Jag testar en gammaldags klänning?

Fast hemresan blev tyvärr inte en bra resa. På pendeltåget hem ramlade Grumpy på rygg igen och slog i bakhuvudet igen. Hon gick mot mig och sen tog hon tag i mina ben men vet inte vad jag gjorde och hon ramlade. Hela dagen gick jag och hade dåligt samvete över först säng incidenten och sen även incidenten på tåget. Kände mig som en riktig usel mamma som inte kan se efter henne. Fick även skulden av mannen som tyckte att jag inte såg efter henne. Han har för övrigt börjat ge mig pikar över saker kring Grumpy som om jag inte visste vissa grejer om henne och som om jag inte ha koll på henne. Vilket jag tycker är sjuk irriterande. Jag är med henne hela dagarna. Om det är någon som känner henne så är det ändå jag.

Annars var det en bra dag på Skansen.

Jag vill inte dö

Min syn på döden har förändrats helt nu när jag har blivit mamma. Förut var jag inte alls rädd för döden eller tanken på att inte finnas längre. Det kändes inte läskigt att tänka att en dag vakna upp och inte finnas till längre. Döden såg jag som ett steg till en annan typ av existens. Men det är inte så längre. Nu är jag väldigt rädd för döden. Jämt. Jag upptäcker mig själv ber till gudar, jag inte alltid tror på, om ett långt och hälsosamt liv.

Så rädd för att vakna upp och att jag inte finns längre. Inte längre kunna vara där för Grumpy, inte kunna se Grumpy växa upp och bli en självständig person. Ibland när jag läser en artikel eller se en nyhet om en förälder som gått bort får jag rysningar och ångestkänslor över att det där skulle kunna vara jag.

Ibland ser jag mig själv där gå över en gata och en bil kommer rusande och jag hinner inte undan och dö. Vad kommer då att hända med Grumpy? Vem ska ta hand om henne? Hon kommer att ha glömt mig, speciellt nu när hon är så liten. Åh bara tanken får mig att må dåligt. Nej jag vill verkligen inte dö. Jag vill leva tills jag bli 100 år gammal. Med hälsan och sinnet i behåll. Jag vill alltid alltid finnas där för Grumpy när hon behöver mig.

Fast döden är klurig. Döden känns alltid så nära inpå mig. Känns som döden står bakom mig, flåsar mig i nacken och bara vänta på att ta mig. Kanske ta döden mig inte genom en olycka utan en sjukdom. En kärl som brister inom mig och hjälp hinner inte komma? Eller en växande cell inom mig. Vet inte längre vilken jag föredra mest. En cell kanske? En långsam långsam sjukdom. Så jag hinner fixa och ordna klart allt. Åh jag vill inte dö.

Jag vill verkligen inte dö nu. Jag vill leva leva leva.

20160926_160940

Livet är så mycket bättre nu med henne i den. Därför kan jag inte tänka mig att dö än.

Höst

Höstdagjämning idag. Det är officiellt. Det är höst nu. Märks på luften. Kyligare för var dag som går även fast sensommaren har varat längre i år än tidigare. September månad har gått väldigt fort. Nästa vecka är vi inne på oktober.

Nästa vecka åker jag och Grumpy ner till Malmö igen. Sista hänget där för i år kanske. Sen börja Grumpy förskolan och jag börja jobba igen.
Jag sökte jobb på njurmedicin igen så jag ska tillbaka till gamla avdelningen. Ska börja jobba 50% och se hur det känns. Har delade känslor kring att börja jobba igen. Även fast jag längtar till att göra något annat med min dag så vill jag inte lämna ifrån mig Grumpy. Jag är van vid att ha Grumpy vid min sida 24/7 och nu ska jag börja lämna ifrån henne för att jobba. Känns så overkligt. Vill vill inte.
Det var en tid då jag velade om jag inte borde vara hemma ett tag till och ha henne hemma tills hon fyller 2 år. Till nästa år liksom. Vi får se hur det är att ha henne på förskolan nu i Oktober.

Nästa helg ska mannen och stora-lillebror springa halvmarathon i Malmö.
Denna helg ta vi det nog lite lugnt. Känns som vi slösar så mycket pengar varje helg.

2016-09-22-18-21-02

Väldigt kallt ute så det gäller att klä på sig.

September ångest

Inne på september nu. I förrgår åkte vi tillbaka upp till Stockholm igen. Så nu är Grumpy och jag hemma igen. Det är med blandade känslor jag är tillbaka. Visst är det roligt att återse lägenheten och mannen. Men samtidigt saknar jag ju Malmö. Trivs bra där med familjen och vännerna där. Att vara tillbaka i Stockholm handlar inte bara om att vara tillbaka. Jag måste börja ta tag i livet efter mammaledighet. Snart är jag inte längre mammaledigt längre. Snart börja jag jobba igen. Jag har bestämt mig för att inte vara kvar på Traineeprogrammet dels på grund av lönen och sen på grund av uppsatsen jag måste skriva. Orkar inte skriva något sådant. Det kommer att ta för mycket av min tid. Tid jag inte vill lägga ner på uppsats utan på annat istället så som Grumpy och mig själv.

Nytt jobb alltså. Måste uppdatera CV måste skriva ansökningsbrev. Frågan är också vart ska jag hän? Tillbaka till annan avdelning inom länstingen eller gå mot privat. En annan sjuksköterska jag pratade med på öppna förskolan idag rådde mig att gå privat och sen återvända till länstingen om jag föredrar den. Jag kommer inte att få upp min lön annars om jag inte gör på det sättet. Sen vill jag gå ner i tid. Jobba kanske 65% kanske.  Ångest ångest ångest.

2016-08-26 17.54.13