Rökpaus

Ibland när jag känner att allt är gjort, Grumpy sover, disken klar, maten klar och golvet klar, så kan jag komma på mig själv tänka. Gud vad gott det skulle vara med ett glas kall öl och en cigg. Vet inte var det suget kommer ifrån då jag varken dricker eller röker. Men kan tänka mig lite att det skulle vara skönt med en rökpaus. Bara gå ifrån en kort stund, ta en bloss, ta ett djup andetag och gå in igen.  Nästan nästan så jag önska att jag rökte lite bara för att få göra det. Bara nästan.

Men jag röker inte. Istället ta jag fram min mobil och surfa. Eller min virkning eller sätter mig och andas ut.

image

Nu till exempel skulle en kall öl och en cigg Vara perfekt. Grumpy sover, disken är visserligen inte klar och maten inte påbörjad. Men ändå.

Min man

I går kväll när vi låg i sängen både två sa han nåt som kanske betyder ett beslut för mig i frågan gällande förskolan. Sex månader är en hel del i Grumpys liv medan sex månader inte egentligen gör mycket för min karriär sa han. Inte ordagrant men ungefär så. Vilket stämmer. De växer och utvecklas så mycket på så kort tid. Min karriär lär inte gå upp på bara sex månader. Speciellt inte när jag tänkte gå ner i tid och inte ännu satsa på en karriärutveckling. Jag somnade med tanken att ha Grumpy hemma ett tag till. Då kommer jag inte att missa hennes första steg.

Många har frågat när han ska vara hemma, och om inte han kan vara hemma eller vill vara hemma. Han har dagar han med. Jo han har 90 dagar att utnyttja. Om de inte vara obligatoriska skulle han gett dem till mig. Hans andra dagar har han redan gett mig. Så sent som idag faktiskt, när jag frågade när han tänkte ta ut, frågade förvånande vadå har inte jag gett dem till dig redan? Då fick jag förklara igen om de 90 obligatoriska dagarna han hade. Ja just ja sa han.

Han är inte som andra män som jag känner. Det vill säga mina vänners män och de män jag träffat på öppna förskolan. I rent jämförelse låter han ibland som värsta svinet. (Men alla andra som träffat honom skulle nog inte tro det om honom för mot andra bär han en fasad som inte många ser genom inte ens hans egen familj. Han har själv sagt att han känner han kan bara vara sig själv med mig).

Han kan vara brutal ärlig. Han tycker/tyckte att hans första tjej/kärlek är mycket finare än mig.  Han sa till sin mamma att jag inte gillade henne, rentav hatade henne. Han tycker inte överviktiga tjejer är finare och skulle inte känt sig attraherad av mig om jag blev övervikt. Han tyckte inte jag var attraktiv när jag var gravid. Allt det har han sagt till mig.

Han är inte ett dugg barnkär. Han vägrade bära sin egen systerson förrän efter de hade flyttat in och för att hans mamma tvingade honom bära. (Hon sa han saknade pappa, och därför måste min man ersätta den mörka mansrösten när bebisen grät). Han ville inte ha barn men eftersom han vill leva med mig och jag vill ha barn kan han tänka sig ett liv med barn.

När jag sa att jag tror jag var gravid. (Första stickan var dagen innan förväntad mens) Det var tidigt på morgonen. Jag väckte honom och viskade (för vi hade inneboende och jag inte ville väcka dem) sa att jag kanske är gravid och visade pinnen. Han gav mig tummen upp och sa yay. Sa ju att jag hade bra simmare. (Han hade tidigare sagt då jag sa att det kan ta tid att bli gravid att han tror vi bli gravida på första försöket för han hade riktig bra simmare). Sen tror jag han frågade vad klockan var och somnade om.

Första gången han såg fostret, ingen wow reaktion. Inget sånt som jag har hört mina vänner berätta om deras mäns reaktion när dem först såg fostret. Andra gången han såg den var typ likadant förutom att han frågade lite var hjärtat låg och vad var det han såg eftersom den var mer utvecklad.

Första gången och enda gången han hörde hjärtljudet på en doppler hos barnmorskan var han helt ointresserad. Han var dryg och uttråkad. Jag såg barnmorskans min att hon tyckte synd om mig. Hon tittade på honom, försökte förklara vad hon gjorde, sen vara sådär glad och munter åh där hör du hjärtat och han bara åh jaha såg hon på mig med en medlidande. Jag bara log för jag var van.

Så när jag hör kompisar som berätta om deras män som är med och bli exalterad och rörd när de hör hjärtljudet och barnet kan jag känna lite avund. Jag önskar ju att min också kunde vara så men så kommer det inte bli oavsett hur lätt eller svårt det är för oss att få barn. Han kommer aldrig prata med min mage eller klappa den varje kväll. Visst har han känt magen och tyckt det var fascinerande. Han var med på förlossningen och tycker att det var det värsta han någonsin varit med om. Han skulle inte ens vilja utsätta sin värsta fiende för en förlossning har han sagt.

Nej min man är verkligen inte som de där männen som mina vänner har. De har verkligen den där kärnbilden av den perfekta partnern. Den romantiska som kommer med blommor . Den omtänksamma och barnkära. Men min man har jag valt. Han är inte perfekt. Jag kan inte ändra på honom alls för han är som han är. Men han är en god människa som vill sin omgivning väl. Han hjälper till 150% utan tanke på att få något tillbaka. Att han inte är barnkär gör inget. Han älskar Grumpy mer än han älskar någon annan i sitt liv. Han är här dessutom. Det finns ju män som är barnkära, varit med från början till förlossningen och varit den där perfekta killen att skaffa barn med men som ändå av egen fri vilja väljer att lämna och försvinna. De finns. För såna har jag också mött. Då väljer jag mycket hellre min man som är här framför den där perfekta som försvinner.

Det är en liten bråkdel om min man.

Nu ska jag argumentera med min man varför han inte får lov att köpa 2,5 kg wagyu biff för 2200 kr.

P1010394

Vägskäl

Jag står i en vägskäl. Tankarna går åt alla håll och jag kan inte komma fram till ett beslut. När jag tror jag kommit fram till vad det jag vill bli jag i nästa ögonblick osäkert om det faktiskt är vad jag vill. Vilken väg bör jag ta?

Till augusti har Grumpy fått förskoleplats och tanken är att jag ska börja jobba då hon börja förskolan. Hon kommer då att vara 1 år och 3 månader. En röst i mig tycker att det är för ung att börja på förskola. Skulle varit lite bättre om hon var 1.5 år.
Mannen har sagt att han också tycker det känns lite väl liten och skulle inte ha något emot om hon började i januari 2017 istället.

Så val nr 1. Jag kan alltså vara mammaledig till januari och bara njuta av min bebis en tid till.
Men det är inte säkert att vi kan få plats på förskolan. Det är inte många barn som hoppa av mitt under en termin så där. Oftast är det i augusti då de stora barnen börja skolan som förskolan ta in nya.

Val nr 2. Börja jobba som jag hade planerat. Gå ner i tid så jag slipper ha Grumpy hela dagen i förskolan.  Men i och med min anställning via trainee programmet känns det inte hur lätt som helst att säga jag vill gå ner till xxx. Fast det borde. Och sen låta Grumpy börja förskolan vid 15 månader. Mitt barn växer så snabbt.

Om jag skjuter upp känner jag mig hemsk som måste förlänga föräldraledigheten ytterligare och hur jag sedan kommer att betraktas. Som en höns mamma som inte vill släppa taget om mitt barn.
Börja jag jobba känner jag mig som dålig förälder som mer bry mig om pengar och karriär framför att spendera tid med min dotter.
Alternativ är då gå ner i tid men även jobba enbart dagpass. Då skulle mannen kunna lämna och jag hämta.

Jag vet inte vad jag vill….

image

 

Tillbaks till verkligen

I tisdags sen eftermiddag kom vi hem igen. Bye bye tokyo. Hej hej ångest
Det var länge sen.  Visst hade jag lite då och då under resan men det var hanterbart. Nu är jag hemma igen och jag vill typ ligga i fosterställning och gråta över att kommit hem.  Visst är det skönt också komma hem. Min egen säng, tvätta lite kläder, min egen toalett, och mitt hem men vi hade det bra i Japan. Borta från alla förväntningar, alla människor man inte vill prata eller träffa, från all krav man ha på sig själv och all det där tråkiga vardagen.
Nu är det vänta och se när vi kommer iväg på nästa resa. Håll ut håll ut säger jag till mig själv. Skönt i alla fall att jag ska ner till Malmö om en vecka.

image

Första måltiden jag lagade hemma.  Enchiladas. Den vad faktiskt rätt god. Tyckte även mannen. Inte alls mäktig och tung.

En regnig dag

Vi kom ut strax innan 12 idag. Väldigt segt morgon för oss alla. Men ut kom vi. Planen idag var att se Kinkakuji den gyllene paviljongen som är förutom botten helt i guld.  Sen Nijon slottet och sist även Heian templet. Mannen var väldigt optimistisk att vi skulle hinna med alla tre. Jag lite mindre då. Vi skulle cykla till de olika ställena! Till huset som vi hyr fanns det även två cykla som vi kunde låna. Första dagen cyklade vi till palatset som låg ca 1km bort. Inte långt alls och det gick bra. Kinkakuji låg ca 3 km bort och hela tiden skulle vi vara ca 20 minuter bort från vårt hem räknade mannen ut. Om vi inte hade Grumpy tror jag det skulle gå hur lätt som helst men nu skulle vi cykla med henne i bärsele utan hjälm i ett land med vänstertrafik och ingen cykelväg. Ja jag är en orolig människa.

Vi kom iväg. Vi cyklade på trottoaren som alla andra japaner.
När vi stod på andra sidan gatan av från krimskrams butikerna till templet började det att smådugga. Ok inte så farligt. Det slutade. Parkerade cyklarna och gick in.
Vi kom samtidigt som en buss med kinesiska turister, vietnameser och två olika skolklasser och så lite andra utländska. Det var fullt men kön gick ändå rätt fort. Blev ändå lite paff hur omtänksam folk ändå var med att låta andra komma fram och se paviljongen.  Vi ställde oss längst bak och fotade med selfiestick. Men sen när det blev glest gick vi fram. Oj vad fin den var. Det byggs inte lägre så fina byggnader och så kreativt. Även mannen blev hänförd.

image

Grumpy var inte lika imponerad.

image

Jag gillade naturen runt omkring. Hur all träd var klippta och formade. Sakura blommorna som ha börjat falla. Allt så harmonisk. Skulle kunna tänka mig sitta där och meditera.

image

De där molnen var inte så fina. Innan vi hunnit ut började det att dugga igen. Vi satte oss under ett träd och fick lite skydd samtidigt som vi åt vår matsäck vi hade köpt tidigare på vägen. Mannen gick sedan och slängde vårt skräp vid butikerna som sålde glass och kom tillbaka med ett paraply. Han hade hittat den på en bänk. You snooze you loose sa han och så gick vi iväg med vårt nya fina paraply.  Det hade börjat regna mer.
Planen för dagen blev lite ändrad då. Vi köpte varsin poncho men Grumpy var trött på sitta på sele och det var kvavt och hon har trött och ville ha mamma. Livet var hårt för en bebis. Hon grät så folk stirrade. Tog över Grumpy och vi bestämde oss för att gå hem istället. Det hade börjat regna ännu mer vid det laget. Så vi började cykla hemåt med Grumpy i min famn istället för mannens.  Efter ett par vaggvisor senare somnade hon.
Vi kom hem vid tre. Lagom våta av regn och svett. Grumpy var torrt och det var det viktigaste. 
Då blev det en lugn hemma dag. Mannen tittade på anime på plattan medan Grumpy busade med att slänga ner allt som fanns på bordet och sakerna i vår nessesär. Jag tog en liten tupplur.
Först tänkte vi middag på en udon ställe jag hade läst om. Men det regnade ännu mer och vi orkade inte ut så långt. Det blev istället till en restaurang nära vårt hem. Det var ett sånt restaurang där man beställer och betala sin mat via en maskin. Hade inga förväntningar och maten smakade mycket bättre än väntad.

image

Min mat. Miso soppa, kall tofu, aubergine med fläsk och stekt fisk. Tyckte väldigt mycket om aubergine rätten.

image

Mannen tog kött. Smakade som schnitzel den ena köttbiten. Mätta och belåtna gick vi hem. Hann precis in för dörren innan regnet vräkte ner.

Hoppas på bättre väder imorgon.

God morgon

Trodde jag skulle orka blogga varje dag och skriva ner min resa men det orka jag inte. Blir så sent varje dag och är oftast sjukt trött. Vi går minst en mil varje dag och lite då och då vill Grumpy bli buren eller gå själv. Så ryggen gör också ont.

image

Busfröet lutade ofta bakåt och Flörtade med turister bakom oss. Många suckar och åha. Fattade ingenting i början tills mannen berättade vad hon höll på med.

Nu ligger jag här medan mannen och Grumpy sover. Borde väcka de och börja dagen då klockan är mer än 9 just nu.  Men vi är trots allt på semester så låter honom sova lite till.

Vi befinner oss i Kyoto just nu. Kom hit i söndags eftermiddag och åker tillbaka till Tokyo på fredag. Det är lite fult fin här i kyoto. Inte lika mycket höghus och neon skyltar som Tokyo. Kyoto är Japans gamla huvudstad. Första intrycket var stationen som var så stort och så himla modernt med hög tak och lite Sci-fi över det hela. Men när vi kom till där vi bor ca 9 min bort från Kyoto station såg det tråkig och lite fula slitna små hus. Men bara en bit bort från stationen låg kungliga palatset och där blommade körsbärsträden för fullt. Palatsmuren  sträckte sig långt på ena sidan och parken låg på andra sidan av en stenig gångväg.  En riktig vackert oas mitt i det fula. Det är vackert här. Riktig fin men vi måste se bortom det fula.
Vi har funnit med en hel del men finns fortfarande många ställen vi vill till och det är två dagar kvar.
Vi vill till Osaka som är Japans tredje största stad och vi vill till Kobe. Gammal hamnstad som också är känt för sitt Kobe biff. Kött som är så mört att det smälter i munnen. Får se hur mycket vi hinner göra innan fredag.  Kanske dags att väcka familjen men så skönt bara ligga och ha lite egentid.

image

Fina familjen på tåget till Inari.

Resa med barn

Detta är första resan med Grumpy om jag inte räkna alla tågresor ner till Malmö. När jag och mannen pratade om resor och barn sa han att vi inte skulle resa med barn för det är svårt. Visst är det svårt. Inte alls lätt resa med barn. Så mycket som man måste tänka på och det går inte alltid anpassa Grumpy efter mig utan vi måste tvärtom anpassa oss lite efter henne.
Förut när jag reste och såg föräldrar resa med barn tänkte jag hela tiden så lätt det måste vara. Bara ta de på ryggen och så iväg. Men nej. Ibland blir jag så trött att jag bara vill slänga mig eller Grumpy över en klippa.
Sen handla mycket om hur ens unge är. Vissa ha säkert extremt snälla barn som anpassa sig efter föräldrar medan andra lite mer krävande.
Både jag och mannen tycker Grumpy har varit rätt lätt med att göra. Men vi kan ju inte vara partiska. Vi känner Grumpy och så finns det nog ännu lättare barn. Grumpys kompis är också i japan. Enligt mamman sov kompisen hela vägen till Japan. Grumpy var tvärtom. Hon sov 1 timme och var hur pigg och glad som helst resten av resan. Flörtade och lekte med de som satt bredvid och bakom oss. Många kom fram och sa att hon var snäll som inte grät. 
Grumpy är 10 månader. Hon äter allt det jag äter så jag behöver inte tänka på barnmat. Vilket är rätt skönt.
Hon amma fortfarande så jag kan ge både två om hon ätit dåligt vilket hon ha gjort här. Hon amma inte lika ofta som förut. Ca 2-3 gånger per dag. Beroende på hur hon ätit. Till skillnad från innan hon började med maten dvs innan 6e månaden.
Hon sover inte lika ofta. För och nackdelar. Roligare att leka med henne men vi hinner oftast tröttna innan henne.  Hon är väldigt aktiv. Vill röra sig vill inte sitta still. Varken i vagn eller sele. Så till och från försöker vi låter henne gå och röra
sig så hon inte bli alltför rastlöst.
I och med att hon amma mindre och äter mer riktig föda bajsa hon inte lika ofta. Inga mer lös bajs så behöver inte byta blöja lika ofta som förut.  Ca 4 blöjor per dag också skönt slippa byta blöjor lika ofta som förut.
Sammanfattningsvis är det nog lite lite lättare resa med barn när de är över 6 månader. 

image

En väldigt trött Grumpy på express tåget in mot Tokyo.

image

En jetlag Grumpy väldigt sent på natten samma dag vi landade.

Tokyo dag 2

Till slut somnade jag och det var väldigt skönt att sova tills städerskan bankade på dörren och sen försökte komma in. Klockan hade då hunnit bli rätt mycket. Nästan elva. Grumpy sov fortfarande. 

Dagens agenda var:
● Åka till shibuya för att fixa rail passet för resor på Jr tåg under en vecka.
● Boka biljett till Kyoto
● GIFTA OSS

När Grumpy vaknade vid 11. Då hade vi hunnit göra oss i ordning. När alla var klara och vi gick ut märkte vi till vår förargelse att det regnade.  Det blev till att köpa ett paraply. Som tur var har jag med mig Grumpys barnvagns regnskydd.
Det blev mat

image

image

Sen blev det

image

Shibuya för biljett. 

image

30 min kvar innan jag skulle bli någons fru.

image

Snart är jag någons fru

image

Jag är någons fru.

image

Kallt och ruggigt. Inga bröllops bilder.

image

Tokyo tower.

image

Shibuya crossing

Avslutade kvällen med grillning i shibuya.  Lite för högljutt musik och inte så god som jag hade hoppas. För mycket kött. Var bara kött.
Grumpy var dessutom ledsen så hon ville bara vara med mig.  Hon tycker också det var för högljutt.
Vi försöker inte låta en bebis hindra oss från testa olika platser men tror vi måste inse att det bara inte funka på alla ställen och tider. Smartast hade varit äta tidigare och sen gå hem men vi gick runt till nästan nio. Sen kanske välja en lite lugnare så ställen. Vi hittade bara inte en sådan.
Nytt försök idag. 

Sömnlös i Tokyo 1

Igår anlände vi. Efter ca en timme tåg från Narita flygplats kom vi fram till vår första hotell vistelse. Det var svårt välja centralt centralt i Tokyo. Det är ju så stort. Men valde en i Meguro kommun. Cirka tre km från Shibuya, där den kända korsningen ligger. Tokyos motsvarighet till time square i New York. 

Efter att vi lämnade av väskorna på hotellets lobby, då vi inte fick checka in förrän kl tre, tog vi en promenad. Hittade en liten park där Grumpy fick leka lite. 

Körsbärsblomningen är i fullblommning nästan på väg att falla. När det blåser och blommorna faller av är det som att se en bild ur en anime. Så romantisk vackert. Överallt kan man hitta minst ett körsbärsträd. Under där sitter alltid nån och äter pick nick eller fota. 

Vi gick till Meguro river då jag sett den bilden med floden i mitten och alla träden bredvid och ville se. Var nästan lika vackert som jag hade föreställt mig. Floden är rätt lång. Hittade inte exakta spotten men den vi såg var vackert den med. Stod erhört många och fotade. Grumpy var då inte imponerad. Vi försökte gå längst floden för jag ville hitta den bron där man se hur det liksom blomma mot varandra så det bilda en mur över floden. Men  hela floden luktade tyvärr avlopp. Var väldigt jobbigt ha den stanken i näsan så vi avvecklade och gick bort från floden. 

Började leta efter matställe. Mat och dryck finns överallt. Exakt överallt speciell drickmaskiner. Men allt stod på japanska. Få bilder. Till slut gick vi till en nudelställe och beställde varsin skål. Visste inte riktig vad vi tog. Försökte lista till mig med kinesiska tecken. Mannen fick en gigantisk skål. Fläsknudlar. Han gillade inte den så mycket. Det var för lite kött sa han. 

Min skål var full med små torkade räkor och tre dumplings. Jag gillade mannens mer han fick mer grönsaker och svamp. Min hade typ fyra spenat.  Men övermätta blev vi. 

Vid två tiden gick vi tillbaka till hotellet. Fick vänta ytterligare en halvtimme. Vi somnade på lobbyn. Så trötta var vi. 

Hotellet ser fin ut på utsidan och lobbyn. Men rummet var inte bästa jag sett. Litet och lite skabbigt. Fast det tycker jag om de flesta jag bott i. Ingen fans av heltäckningsmattor. 

Vi sov tre timmar när vi väl fick rummet. Skulle nog kunnat sova tretimmar till men Grumpy ville upp och gå. Hon går så bra med stöd så hon fick traska runt sängen och sängborden. 

Sen blev det mat igen. Återigen hade vi beslutsångest. Vad ska vi äta? Det blev rullbandssushi. Gud vad gott alltså. Först tog vi från rullbandet men när mannen såg hur hans bordskompi bara beställde från lilla skärmen bestämde vi oss för att göra likadant. Vilken skillnad. Så färsk och gott. Nu beställer vi men Grumpy var trött. Förstå henne klockan närmade sig nio. Hon började slänga sin bestick och slå sin skål. Fick ta notan och gå hemåt. 

Hon somnade så snart pyjamasen var på och brösten togs fram. Sov till tre och sen började hon prata och ville upp och gå. Vår alarmklocka funkar inte riktig än. Hon tröttnade vid fem och somnade igen men nu är det jag som inte kan sova och vill ut och traska….