Grått

När jag mår bra mår jag jättebra. Postivt och glad. Orka mycket fast jag egentligen är väldigt väldigt trött.
När jag mår dåligt mår jag rätt dåligt. Tankarna är mörka och negativt. Jag orkar ingenting, vill heller inte göra mer än jag ska vilket är ta hand om Grumpy och se till att hon äter,sover och är ren. 
Nu är jag lite i en grå zon. Det går an här. Jag försöker hela tiden se livet ur den ljusa sidan och göra saker för att inte hamna i en svacka.  Ta promenader och virka små amigurumi. Jaga efter Grumpy och senaste tiden lagat lite mer asiatisk mat. Inte så mycket pasta och stekt kött.
Inget fel på den gråa zonen alls. Vore inte fel vara där hela tiden. Men jag bor oftast mer i en svartvit värld. 

image

Min giraff och lilla kanin.

image

Boeuf bourguignon som jag gjorde i lördags. 

image

Ångkokt lax i förgår. 

image

Aubergine rätt.  鱼香笳子。

image

Gjorde en blöjtårta till en vän igår kväll.

image

Våren var på besök i förra veckan.

Sjukhus

Morgonen började inte alls bra. Halva natten har gått åt att lyssna på Grumpy andas. Strax innan 6 andades hon inte bara tungt utan var kokt varmt. Väckte därför henne för att ge en stopill och byta blöjan. Passade på att amma henne. Vid åtta hade andningen inte blivit bättre och febern hade inte gått ner. Tog temp som visade 40.2 grader. Hon var verkligen sänkt och ville ingenting. Bara ligga på mig. Även när hon har haft feber tidigare har jag lyckats få henne att le eller prata med mig. Men imorse var hon riktig slött. Ringde till vårdcentralen och ställde mig i deras uppringningskö. Tydligen kan man boka akuta tider på webben. Så bokade första lediga tid kl 11:30.

Andningen var fortsatt tungt vågade inte ge en Alvedon till då det inte gått 4 timmar. Har inga kunskaper alls när det gäller Alvedon och bebisar. Så ringde sjukvårdsupplysningen för råd. där fick jag råd att åka till akuten. Så ringde sambon som fick köra tillbaka hem och skjutsa oss till akuten.

Kände mig helt borta. Aldrig varit på den sidan av akuten förut fastän jag jobba i huset. Jag har varit bland rummen och andra slussar någon gång.  Nu gick jag in via patient entré. Jag följde en skylt där det stod barn. Bar Grumpy dit men det var låst. Märkte då att två kvinnor satt och tittade på mig från en reception så gick dit. Beskriva symptom och förklara mig innan de släppte in mig till barn akuten. Där jag fick göra om exakt samma sak igen för en annan sjuksköterska samtidigt som en undersköterska tog kontroller på Grumpy. Därefter hänvisades vi till ett rum. Några minuter senare kom en annan sjuksköterska in tog vikt och gav mig en Alvedon. Sen hände ingenting på mer än 1 timme. Därefter kom en st läkare in ihop med en läk student. Ställde om frågor. Gjorde lite kontroller. Men var osäkert på diagnos och ville ha en second opinion. Några minuter senare dök en barnläkare som kom fram till öroninflammation.
Pustade ut och kände mig lite dum som åkte till akuten. Denna diagnos skulle ju vårdcentralsläkare kunnat ge.  Men just då kändes det rätt att åka in.

Grumpy fick inhalera och direkt blev andningen bättre. Vi fick åka hem med recept på antibiotika och starka Alvedon.

Så nu är vi hemma igen. Vilken morgon. Stackars flicka som inte bara åkt på en förkylning utan även tandsprickning och nu även öroninflammation i bägge öronen. Inte lätt alls att vara bebis. 

image

Sjukhem

Och så är vi sjuka igen då. Förkylning feber och hosta. Härliga tider. Inget feber hos mig som tur är.
Misstänker att vi blivit smittade av lilla kusin som hostade förfärligt när vi sågs förra vecka. Han fick feber samma dag. Sen en på öppna förskolan som fick feber och snorig dagen efter. De är överallt de förbaskade bakterierna och värst av allt, de smittas ju innan symptom bryter ut, svårt då se vem vi ska hålla oss borta från. Snorig sen helgen och nu 39 graders feber. Det är inte lätt vara sjuk som bebis. Näsan är täppt hosta och slem. Det har varit en lång natt. Morgon började med kaskadspya. Jag och bärselen stinker sur mjölk. Min hals gör ont. Vardagen stinker men det är bara bita ihop och hoppas på bättre eftermiddag.

image

På bättre humör nu när hon har kräkt upp stora klumpar slem.

image

Igår kväll gjorde jag kycklingnudlar. Hon tycker det är kul med nudlar och därför äter hon. Annars matvägra hon.

Untitled

Jag önskar jag antecknade mer än vad jag har gjort senaste åren. Mitt minne börja svika mig känns det som. Förra årets händelser och minne börja kännas som drömmar. Ja jag måste börja anteckna mer.

Nu när vänner jag känner börja få barn får jag ibland frågor rörande hur jag gjorde under min graviditet. Ibland blir jag helt ställd. Vadå. Har jag varit gravid. Grumpy har väl alltid funnits här vid min sida. Och så minns jag. Ja just ja. Jag var gravid ett tag. Jag borde antecknat då. Hur gjorde jag? Vad tänkte jag? Och sen när jag få höra vad som de gravida ha gjort och tänker göra då börja det. Grävande och undran. Gjorde jag det där. Borde jag gjort det de gör.
Sen sitter jag där. Ut zoomad under middagen och funderar.
Sambon väcker mig och fråga vart jag är på väg. Var vi glada? Vad hade vi för planer? Grät vi när vi såg Grumpy på svartvitt tv? Fick vi tårar när vi hörde hjärtat slå? Vad hade vi för kamera när hon kom ut? Frågorna är många varje middag. Sambon suckar och tröstar. Andras barn är mer efterlängtad än vårt. De försökte minst några månader men vi fick på första. Kom tillbaka och ät. Så vi byter samtalsämne och jag låter funderingarna vila till kvällen.

Där kommer alla tänk om fram

Jag borde ha gjort lite annorlunda men om jag hade gjort kanske inte jag hade haft det barn jag har nu….

image

Untitled

Mamma rollen är nog den mest ensamma roll jag har intagit i mitt liv. Aldrig har jag känt mig så ensam som jag känner mig just i denna period. Samtidigt är jag aldrig ensam. Aldrig någonsin. Jag är inte ens ensam när jag kissar och bajsar. Alltid är det någon där. Titta på mig,  ler mot mig eller krafsa på dörren och säger mama. Trots allt det ska jag ju vara glad och lycklig. Jag har världens finaste lilla familj. Men ändå i stunder som nu. När allting är lugn och jag har en liten liten stund för mig själv. Så smyger det till mig. Ensamheten och den där gnagande tunga elefanten på brösten som vill ut. 
Det hjälper förstås inte med att bo i en stad där jag inte ha så många vänner. Men jag tror inte det skulle hjälpa bo i Malmö heller. För det är annorlunda inte ha vänner som också ha barn. De förstå inte även om de försöker. De har dessutom sina egna liv, karriär, kärleksliv, och andra barnlösa vänner att tänka på. Det är bara att acceptera. Livet som mamma är lite ensamt.

Jag är ”friskförklarad” och är därav avslutat hos psykologen. Känner lite hur jag saknar henne. Senaste veckorna har varit tunga. Om inte Grumpy hade funnits och är så pigg och glad hade jag nog inte orkat gå upp från sängen. Försöker tvingar mig själv att göra saker. På veckodagarna gå på promenad, lekplats, öppna förskolan och handla. På helgerna gå vi till 4 h gård och titta på djur. Gå på mässa. Jag håller mig sysselsatt för att känna, för att vara med. Men det känns så tungt så tungt. Jag vill bara blunda låtsas för en stund att allting var lite lite lättare.

image