Skottdag

Om ett par år när jag titta tillbaka på skottdagen år 2016 kommer jag att minnas följande:

Under helgen blev magen knäpp. Jag fick återkommande diarréer. Började på lördagskvällen sen fortsatte lite på söndagmorgon och senare även på kvällen. Skottdagen började med diarré. Somnade runt två. Vaknade vid sju för att springa på toa igen och för att Grumpy vaknade och ville upp. Magen bubblade konstig hela dagen.Gick några gånger under dagen. Solen sken och vardagsrummet blev uppvärmt. Ville ut men kände inte för att lämna lägenheten och toaletten. Orkade ingenting. Inte ens äta. Blev bara mat till Grumpy. Orkade inte leka, satt bara och tittade på henne medan bökade. Det var först runt tre tiden som jag vågade mig ut med Grumpy och tog en promenad till lekplatsen.

Grumpy ramlade inne på badrummet medan vi tvättade händerna. Hon stod på papperskorgen och fastän jag stod bakom henne hann jag inte med vad som hände. Idag fick jag priset för sämsta mamma.

Jag sov så mycket idag men är fortfarande så trött.

Låt nästa skottdag vara bättre än denna.

 

Hemma igen

Tisdags förmiddag lämnade vi Malmö så nu är jag och Grumpy hemma igen. Resan gick väldigt bra. Ingen skrikande bebis. Bara en rastlöst och vill inte sitta still bebis. 4 timmar och 50 minuter senare så var vi hemma igen i. Skönt kunna sova i sin egen säng.

image

Känns lite som Grumpy saknar Malmö. Jag förstå henne! Hon är alltid glad i Malmö. Gråter sällan. Men sen hon kom hem är hon mindre glad. Mer klängig och gnällig. Det är mama mama mama hela tiden. Eller så är det min inre känsla hon kopiera. Tur att vi har varandra, jag och Grumpy. Eller tur jag har Grumpy som håller mig uppe. Känner lite hur kraften börja ta slut här. Har senaste tiden känt en leda på livet. Känt mig värdelöst och det inte finns en poäng i allt jag gör. Trött på allt. Trött på mig. Önskar jag var någon annan, en annan än jag. Om så vara för en timme eller så.

Alla rosornas dag

Förra veckan avslutades med alla hjärtans dag. Den bjöd på en fin brunch med min kära vän från gymnasiet JY. Blev bjuden på pannkakor och scones. Länge sen jag åt scones och fick en så fint uppdukad frukost. Frukost numera är snabbt och kladdigt.

image

Men denna var färgglatt.

image

På kvällen pratade jag om min utbildning och yrkesval med en gammal kollegas dotter som funderar på gå samma väg. Älskar mitt jobb men fick mig en funderare. Det är tungt, krävande och ansvarsfullt. Lönen suger och arbetsgivare ta en för givet. Vill jag vara kvar tills pensionen? Vad kommer jag tänka när ryggen är paj? Vet inte. Får hoppas inte ryggen paja.

Fick en länk av min apa som jag skulle kolla på. Hittade denna

image

Han är fin han. Inte som andra. Inga blommor eller fina middagar och överraskningar men han finns där och heja på mig. Och så ibland från ingenstans får jag en fin dikt.

Natten till alla hjärtans dag

Det är lättare att andas nu jämfört med tidigare. Den finns kvar. Allt det där tunga och mörka. Det finns kvar. De kommer aldrig försvinna men det är lättare. Det handla om att leva vidare. Först för att jag måste. Nu för Grumpy. Nu för att jag vill.
Andas
En dag i taget. 
Jag är så trött

Jag vill ha!!!!

Jag har drabbats av att ha en massa grejer. Upptäcker mig själv med att sitta och drömma om att ärva eller vinna en massa pengar. Pengar är mitt största hinder. Om jag ha massa pengar så kan jag köpa allt det jag vill ha och göra det jag vill göra. Pengar är inte lycka jag vet. Men med pengar kan livet bli lite vackrare lite enklare.

Just nu går jag i tankarna att börja inreda ett barnrum. Jag gjorde aldrig det under graviditeten av två anledningar. Dels för vår inneboende. Kunde inte riktig se det rummet bli babyrum. Jag såg bara hennes grejer och visste inte hur länge hon skulle bo där så jag brydde mig inte om att drömma.  Sen dels för jag gick i nån rädsla av att inte få komma hem med en baby och då ville jag inte ha ett rum som påminde mig. Ingenting var fixat då vi kom hem med Grumpy.  Inte ens skötbordet. Jag hade bara städat undan saker på badrumsbordet. Så när jag kom hem med min bebis tog jag fram allt som jag hade köpt och lade upp det. Vagnen och allt annat babysaker tog jag fram från garderoben.

Nu så efter all prokrastinering känner jag mig redo. Har ju märkt hur mitt beteende med att skjuta upp saker bara gör mig stressad och leder till massa ångest.
Men så stöttar jag på annat problem. Allt jag vill ha är ju så himla dyrt. En tavla kan kosta flera hundra kronor. Detta kommer således leda till ännu mer prokrastinering som i sin tur till ångest. 

En annan sak jag har drömt om ett tag är en ny lättare kamera. En kompaktkamera med nästan samma funktioner som en system. Min system är så tung. Inte lätt bära med den hela tiden. Min skötväska är redan tung. Kan inte stoppa i en stor kamera där. Så därför jag tänkte mig ev liten mindre kamera som jag kan fota livets olika under och annat tråkig skit.
När man är van vid en systemkameras kvalité och möjligheter är det svårt att accepterar vad som helst nästan. En riktig bra kostar ett par tusenlappar. Nästan lika dyrt som ett nytt objektiv som jag har drömt om lite grann. 

Ja jag har bara massa i-landsproblem. I världen svälter barn och har inget annat än det de bär på kroppen. Så går jag här och tänker på tavlor etc. Livet är orättvist och så är det.
Grumpys rum får väl ta sin lilla tid. Kanske köpa en sak i taget tills någon rik magisk gudmor från sagorna dyker upp med ett trollspö och förvandla vårt tråkiga rum till ett rum värdig en prinsessa. 

Fettisdagen

Grumpy var extrem morgonpigg idag. Vaknade kl sju och tyckte att det var dags att leka. Försökte få henne sitta potta men hon ville inte bajsa så det blev frukost. Smörgåsrån med ägg och sen lite ersättning efter det. 

Vid lunch träffade jag min fina barndomsvän. Tanken var att vi skulle till Holy green för sallad men fanns inte någon plats. Så traskade vidare till vår favorit fik för överpris smörgås och semla.

image

Årets andra semla. Blev en med vaniljkräm. Tycker bättre om de än om de vanliga med mandelmassa.

image

Glad och nöjd idag.  Min favorit bebis. Hon var lugn och pratglad. Skrek och gnällde inte. Tanterna och farbröderna på Hollandia tittade och log.

image

Medan vi tog selfie tog någon annan bild på oss.

image

Min lilla prinsessa. Inte alltid lätt att vara mamma men mot slutet av dagen när jag se om dagens bilder känner jag mig tillfredsställt med rollen.

Apans år

Gott nytt år!  Nu är vi inne på apans år.  Spännande och ett roligt och bra år hoppas jag på.  Min mamma föddes på apans år. I år känner jag en del apor som ska födas. Längtar efter två av aporna.

När vi var små brukade vi varje nyår gå till min farmor och fira nyår där. Vi tog alltid ledigt från skolan och så var alla kusiner och deras barn hos farmor.
Grumpy har mormor här men vi gör inte så stor grej här hemma. Istället åkte vi till tempel. Mamma var där redan jättetidigt. Så tog Grumpy på bärsele och traskade dit. Kom lagom i tid till bönen.
Grumpy var med en liten stund och tittade fascinerad på alla tanter och farbröder som bockade och bad. Sen blev rökelse för stark. Vill inte utsätta hennes lungor för så mycket. Enligt lungläkare kan det vara lika farligt som cigaretter och passiv rökning.

Grumpy var väldigt populärt där. Alla ville vara med henne och bära henne. Jag var riktig stolt över henne. Inte en enda gång hörde jag henne gråta. Hon var hur nöjd som helst och charmade folk.  Så hon passades omkring medan jag stod i bakgrunden. Efter lunch och tårta (som jag tackade nej till) åkte vi hem. Grumpy somnade nästan direkt när vi kom ut. Passade på att handla lite innan vi gick hem.

En riktig glad och lycklig tjej var hon idag. Precis som hon annars brukar vara. Svårt att natta bara. Hon ville fortsätta leka och förstod inte hur trött hon var. 

image

Några av många tanter.

image

image

Många Hong bao fick hon av folk. De bara kom och gav henne. Fick väl ca 5

image

Min älskade bebis. En riktig charm troll ibland.

Nyårsafton middag

Den viktigaste måltiden under nyår är nyårsafton middagen. Den som inträffade ikväll. Alla åker hem till sina nära och kära och äter.  Därför jag och Grumpy är här.  Vara med familjen.
Jag och hon började först med lunch på Laziza med käraste syster och hennes man. Grumpy var inte lika snäll denna gång som hon var sist då jag var där med barndomsvännerna. Hon gnällig och Grumpy. Inte glad och lekfull som hon annars bruka.

image

Önskar jag och kära syster hade mer tid ihop men även hon skulle hem och äta middag. Men mer tid för övrigt. Saknar den tiden då vi sågs ofta. Undrar om den tiden någonsin kommer tillbaka.

Åkte hem igen med en skrikig bebis.
Väl hemma var det strax dags för den stora middagen. Vi bestämde i år för att köra vegetarisk. Min andra bror var okej med det. Var bara min yngsta som är en riktig köttätare som inte gillade idén.
Mamma hade köpt massa vegetarisk kött och det blev en vegetarisk Hotpot. Soppan hade hon kokat med massa rotfrukter fikon och ingefära. Det var riktig sött och värmande. 

image

image

Min bror tjuvstartade lite innan allt kom upp. Massa grönskar. Nudlar och tofu. Älskar tofu. Ingen reaktion idag. Yes.

image

Grumpy åt lite av allt jag åt. Hon blev så himla grinig mot slutet.

image

Det är tydligen jättejobbigt att vara bebis. Suck säger hon. 
Jag åt så mycket att magen är helt uppsvullen och gasig. Gå omkring och små fiser hela tiden. 
Nu vänta mamma på tolvslaget så hon kan sätta fram den söta soppan till gudarna.  Jag är sugen på den soppan/desserten. Så jag vänta med henne. 

Första nyårsafton med Grumpy. Jag hade en dålig tanke idag. Jag kände lite att jag inte gillade min bebis. Fick så dålig samvete över den tanken. Men måste vara fler mammor än jag som bara känner fy vad jobbigt. Varför är alla andra bebisar så snälla men min är så jobbig. Varför väljer hon att vara en pain in the as idag?
Men hon är söt hon är snäll och hon är mitt allt. Det är nog mer fel på mig än det är på henne.