November

November månad har inte varit lätt. Den började bra med flytt och ny lägenhet, nya möbler, nytt hem och ny tillvaro. Jag stormtrivs för första gången på länge med mitt liv och vill absolut inte ha någon förändring. Tanken på förändring skrämde mig och gav mig starka ångest. En magkänsla sa mig att en förändring är på väg. Det ledde således till sömnlöshet och tunga mörka tankar. Den där känslan av att något eller någon kommer att förstöra allt. Jag väntade med både nervositet och rädsla på den ovälkomna framtiden.

Och den kom. Smällde ned som en storm från klar himmel. Sänkte mig till avgrunden. När jag trodde att bottnen var nådd kom nästa storm och jag föll djupare ned till avgrunden. Varje morgon tvingade jag mig själv att orka gå upp, gå ut, le och prata. Jag var jag fast jag kände mig tom. Tom och tungt.

Jag orkade inget. Orkade inte bry mig. Blev trött på folk som berättade saker för mig. Jag försökte men svårt känna glädje för andra när det enda jag såg var mörker. Jag mådde dåligt av min egen självömkan men jag visste inte var jag skulle vända mig. Så jag vände till mig själv. Jag försökte finna tröst i andra världar där magi existerade och onda människor fick vad de förtjänade. Jag försökte finna styrka i världar där ett annat jag envist kämpade mot mörkret och ondskan. Jag försökte finna hopp i andra världar där de goda vinner mot slutet. Jag fann min tröst och min styrka till att börja kravla mig framåt.

När jag häromdan såg ett litet ljus, tändes ett litet hopp. Jag vet inte om ljuset tillhör en ljusare tillvaro eller om det är ett SJ tåg utan bromsar som rusar mot mig. Jag hoppas på det första.

November

Den meningslösa vardagen

Ibland är vardagen lagom meningslös. Att vakna och äta frukost. Att gå iväg någonstans. Till ett jobb. Eller träffa andra meningslösa människor. Att sitta och deppa över den meningslösa vardagen är meningslös för i slutändan kommer man ändå fram till en slutsats. Det är meningslös att tänka på hur meningslös ens meningslösa vardag är. Sen kommer de där irriterande människorna som anser att livet är så himla meningsfullt och försöker peppar upp en och säger saker som ”gör något” ”lev livet” ”njut av de små glädjefulla ögonblicken”.  Vilket gör att inte bara tillvaron känns meningslös utan hela ens existens är meningslös. Det är inte tillåten av dessa människor att ha meningslösa känslor kring sin meningslösa vardag och existens. Det är tabu att känna att allting man känner och se inte ge en någon glädje. Man får inte tycka att vardagen är meningslös för det finns människor som kämpa för att överleva. Man måste ta vara på livet för den är kort. Så man ska kämpa för att få ett meningsfullt liv genom att göra saker som gå till jobbet, baka och laga mat för det är så jättemeningsfullt. Man ska ta promenader och umgås med andra för det är det som gör tillvaron mindre meningslöst. Bara så länge man gör allt det där så mår människorna som kämpa för sina liv bättre. Och en viktig grej är att man måste vara jävligt glad och välkomnande och trevlig.

Jo men jag känner stark avskyr för människor som vill att jag ska göra något meningsfullt när tillvaron känns meningslös. Jag avskyr de där människorna som försöker peppar utan att först ha hört. Jag avskyr människorna som försöker lyssna men som inte hör. Jo men min meningslösa vardag lett till meningslösa tankar och känslor.

Så kan det vara med livet ibland.