Bajsstad

Semester närmar sig sitt slut. Bara några timmar kvar så är det en ny dag, ny vecka och livet börjar igen här i Bajsstaden. Imorgon börjar jag att jobba igen. Varit bortrest en hel vecka nu.

Semestern började i fredags förra veckan för mig. Jag och V åkte ner till Malmö tillsammans. På lördag var vi bjudna på bröllop hos en gammal och god väninna till mig. En utav mina barndomsvänner. Sedan direkt på söndag åkte jag och V till Rom och var där fram till nationaldagen. Fredagen efter nationaldagen tog min söta lillebror studenten. Nu idag söndag tog vi Veolia tåget hem tillbaks till Bajsstaden. Under hela resan hem muttrade jag över hur ogärna jag ville tillbaka till Bajs – S. Jag känner det så in i kroppen hur ogärna jag vill vara här. Jag vill vara med min familj. Med min söta lillebror och min söta högljudda mamma. Vill vara där när hon får konstiga papper hon inte förstå och hjälpa henne med vardagliga saker som är tungt för henne nu på grund av åldern. Häromdagen reste sig en kvinna och gav sin sittplats på bussen till min mamma. Även fast hon ser pigg och alert ut börjar hon bli gammal. Så pass gammal att hon får en sittplats.
Jag vill inte bara  ha mer tid med min familj utan även med mina vänner. Ta lunch med dem. Fika och ta promenad. Jag vill lära känna deras pojkvänner och vara där när dem måste fatta stora beslut.

Livet är kort. Varför inte spendera den mer med människor som känner en, förstå en och älskar en villkorslöst?
Det är kanske dags för mig att röra på mig igen.