After Work

Denna vecka jobbar jag inte. Denna vecka har jag tre dagar schemalagda utbildningar där de stoppar oss fulla med information om rutiner och saker som kan hända på avdelningen. Vi är tio personer som går denna utbildning. Jag är nyast i gänget. Alla andra började i början av året och varit med om kris situationer som får mig att darra av skräck. Jag ber tysta böner om att det inte ska hända mig varje gång jag hör en historia som har hänt under deras inskolning eller arbetstid. Ju mer jag hör desto mer känner jag mig inte redo att börja alls. Jag kan ibland känna mig ilsken över hur min skola kunde släppa ut mig. Varför satte dem mig inte till att gå om vissa praktik perioder? Eller varför hade dem inte mer praktik? En utav tjejerna nämnde i förbifart att hon var nio veckor på en avdelning och lärde sig jättemycket. Min längsta praktik var på psyket. Jag tror inte jag lärde mig något där.

Sen när jag försöker trösta mig själv. Tänker jag: gud vilken bra skådespelare jag måste ha varit under min tid som student. Jag har lyckats lura folk till att tro att jag faktiskt kunde saker. Nej jag vet att jag inte borde slå ner mig själv. Men det är så lätt att göra det.

Idag blev det iallafall en afterwork dag med tjejerna och en kille från gänget som går utbildningen. Jag har lyckats bli förkyld och det har knappt blivit bättre genom att jag sitter på på Snaps uteservering. Men trevligt var det.

Vecka 1

Jag har jobbat fyra dagar nu på nya jobbet. En vecka har alltså gått. Alla säger att dem känner exakt det jag känner under första veckan. Att allting är kaos och rörigt. Och de säger att vecka 2 kommer allting att vara bättre. Gud vad jag hoppas det. Jag hoppas hoppas det.

Denna vecka har jag känt mig otroligt främmande inför yrket. Jag vet för det mesta inte vad jag håller på med och vad jag ska göra. Jag känner mig otroligt vilsen. Jag kan inte tänka självständigt vad som ska göras. Jag minns inte saker jag har läst, jag kan inte ge råd och jag känner att jag måste fråga hela tiden på saker jag gör för att jag känner mig så fruktansvärt osäkert hela tiden. Har jag verkligen gått en tre årig utbildning? Har jag läst detta? Vad har jag egentligen lärt mig under dessa tre åren? Svaret känns som det är ingenting. Jag känner mig så fruktansvärt frustrerad hela tiden. Jag vill skrika och gråta över min okunskap. Jag vill känna mig säkert i mitt yrke. Jag vill göra god, ge goda råd, se de bra saker men inget jag vill funka.

JY säger att det ta tid. Att jag kommer att komma in i det. Jag måste ha tålamod. Men saker ramla ju inte ner från himlen så där. Vet inte från vilken ända jag ska börja för att jag ska känna mig säkert. Allting står stilla i mitt huvud.

Bara jag inte skada någon och gör något fel. Bara folk inte börja upptäcka hur okunnig jag är. Hoppas bara den där aha känslan infinner sig snart.

Hemma

I torsdag förmiddag var jag och S hemma igen efter 24 timmars resa. Det var en långflygresa hem. Vi började åka runt ett tiden från vandrarhemmet i Taipei. Tog bussen till flygplatsen och sedan var det att bara checka in och vänta på att borda planet mot Shanghai för att byta mot flyg till Amsterdam och sedan där göra ett sista byte till Stockholm. Bagaget gick inte hela vägen till Stockholm utan vi var tvungna att hämta ut bagaget i Shanghai för att sedan checka in igen. Shanghai var besvärligt. Checka ut, gå ut från flygplatsen, byta terminal och checka in igen. Vi köade i minst 45 minuter för att få checka in bagaget. Det var tur att väntetiden i Shanghai var lång annars hade vi förmodligen missat flyget.

Amsterdam flyget gick smidigt. 11 timmars flyg. Sov, såg på film, åt, sov, tittade på film, och åt. Därefter var vi i Amsterdam och fyra timmar senare var i Stockholm.

Nu är jag ”hemma” igen. Jetleg och allt. Men jag gillar jetleg från Asien. Vakna tidigt och sova tidigt. Det är vad jag egentligen vill göra men inte kan göra. Hur känns det? Tomt. Väldigt tomt. Det är kallt och tomt. Jag saknar Asien. Jag saknar Taipei. Saknar vakna upp och planera dagen med S. Saknar det bekymmersfria livet. Saknar skratta och snacka skit med S. Fy fan ibland känner jag att jag även saknar ”rådjuret” som bodde i Taipei med oss. Allting är mycket grönare på andra sidan jorden. Nu känner jag mig väldigt handlingsförlamad. Vet inte riktig vad jag vill göra. Jag vill inte göra något men om jag inte gör något känner jag mig värdelöst. Jag har kommit i en jaghatarmigsjälvochallaruntomkringmig – humör.

Hot Pot och önskningar

Sista heldagen på vår resa. Imorgon ta vi flyget och lämnar Asien och Taiwan. De senaste dagarna har varit lite ångestfulla. Vi vill inte att resan ska vara slut. Vi vill vidare. Men nu måste vi det.
Vädret har varit på vår sida idag. Sol och blå himmel. Lite kyligt luft men inte så farligt.
Jag har länge velat köra hot pot. Vi fick rekommendation förra veckan men när vi gick dit var det fullt och de hade en väntelista på två till tre timmar. Så vi gick därifrån. Idag testade vi lyckan och fick plats. Det är en annorlunda hot pot restaurang. Alla får sin egen platta och mat. Här delas det inte. Och man sitter bredvid varandra. Så servitriserna springer framför en. Man får välja vad man vill ha som grund. Om nötkött får man en tallrik nötkött. Alla får en skål med grönsaker, fiskbulle, tofu, svamp och lite annat.
S var nöjd. Jag tyckte också om det. Bra koncept. Man kan äta utan att behöva gå med någon. Och eftersom man inte ha ett eget bord utan alla sitter som på en bar så skulle man kunna gå dit och äta ensam. Gillar dock inte att man måste välja en huvudrätt. Jag vill ju testa alla kött sorterna. Servitriserna skriker välkommen när man gå in. Alla skriker det om de hör någon skrika det. Och när du är klar och gå skriker de ”tack och välkommen åter.”

image

image

Efter lunch åkte vi till en liten stad två timmar från Taipei. Pingxi. Där släppte jag och S en röd lykta. Först skrev vi på den. Lyktorna hade olika färger och varje färg hade sin betydelse. Vi kom fram till att röd var bäst. Önskade välfärd, lycka. Hälsa och att vara önskningar skulle komma i uppfyllelse.
Jag har inte tagit några mobil bilder på det. Får bli bilder när jag är i Sverige.

Varma källor och Taipei by night

Taiwan är bland annat känd för att ha varma källor. Speciellt i Taipei. Vi hade sparat på det till idag. Tur hade vi dessutom med vädret. I två dagar har det varit ruskigt kallt här. Men idag sken solen men luften fortfarande kyligt. Man kan inte få allt.

Morgonen
Det har varit en jobbig morgon. Tanken var att vi skulle upp 07:30 men vi kom först upp kl nio. Både sovit dåligt. S för att hon mådde lite dåligt innan hon somnade. Jag för att jag hade mardrömmar. Slutade med att jag tog kudden och täcket och la mig med S. Mardrömmarna slutade inte fast det kändes skönare ha någon bredvid sig. S blev därefter upptagen med att hålla kvar mig i sängen. Jag rullade mycket. Vaknade lite då och då av att antingen S arm låg över mig. (hon försökte hålla kvar mig i sängen) eller av att halva kroppen låg utanför. Kl sju var det ljust nog för mig att sova ensam så traskade tillbaka till mig.

Varmakällor
Tog tåget till Xinbeitou där källorna låg. Åkte världens söligaste tåg. Den hade en station.
I området finns massor av privata resorter där du kan dopa dig i nån bassäng med en varm källa under. De privata fick vi veta var dyra. Vi gick till en allmän utomhusbad.  Billigare. Sedan ska det finnas små källor där man kan dopa fötterna bara men inga stora som inte ägs av någon.
Vid utomhusbadet möttes vi av ett gäng gamla tanter och farbröder som väntade på att de skulle öppna. Vi träffade på resans konstigaste figur. Väldigt obehagligt man som sa på väldigt konstig engelska att vi behövde badkläder. När vi förstod fattade vi inte vad han ville ha sagt med det. Trodde han vi skulle bada näck? Sen satte han på sin mikrofon och sa att han var journalist!?? Han hade en sån mikrofon som man ser reseguider ha över munnen. Sen visade han sitt passerkort och sa journalist. Var bara skumt och konstigt.

Hur som helst. Varma källorna var fantastisk. Var lite regler för att bada. Man bör inte vara övermätt. Inte ha mens, inga sjukdomar, inte vara i vattnet mer än 15 min åt gången och max en timme sammanlagt. Man fick inte heller bara dopa fötterna. Gick faktiskt en vakt och sa åt om han såg en göra det.
Det var bra tidsregler. Det var varmt. Vi klarade inte 15 min per omgång. I början klarade vi kanske 15 min men efter det blev varje dopp kortare och kortare. Fastän vi var duktiga på att dricka och spola kall vatten. Det var tre bassäng med olika värmegrad där lägsta var 35 och max 45 grader.
Väldigt skönt tills huvudet började att spinna lite. Massa tanter och farbrödrar som satt där. Först var det pinsamt. Vi var de enda enda som hade bikini på sig. Det kom in yngre människor men de hade baddräkter. Så många blickar fick vi. Bild förbjudet så inga bilder alls. Det sitter i mitt minne. 
Nåväl vi dopade sen tog vi kall duscha (inget varmvatten) och gick.

Åkte till vårt vandrahem, lämnade av saker och stack till Taipei 101 som är världens andra högsta byggnad. Den har världens snabbaste hiss.
Fick stå 1 timme i kö. Kom upp och möttes av fin utsikt men ingen utomhus. Utan du befann dig bakom glas. Fanns dyr kiosk och souvenir shop. Efter några frustrerande försök att ta en bra bild gav jag upp. Gick omkring och märkte att man kunde gå upp till 99 våningen. Gick upp, möttes av avspärrade område. Fick bara vara på en liten del av utsiktsplanen. Dessutom var det skyddsstaket runt hela. Som ett mur. Gick inte ta en bra bild. Kunde inte sticka ut kameran för utanför där stack taksskivan ut och täckte halva vyn.
Disappointed!!!

Snart åker vi hem. Jag vill verkligen inte hem!!! När jag kommer hem går jag in i depressions mode.

Söndags martine

De två senaste dagarna i Taipei har varit kallt.10 grader, vind och regn. Min och S aktivitets planer har på grund av det blivit lite förstörda. Vi har fortfarande en hel del kvar som vi inte ha hunnit göra.

Idag var som igår iskallt. Efter gått och kollat butiker bland annat letat efter en skiva som S vill ha, bestämde vi oss för att se på bio. Jennifer Lawrence fick en Oscar för bästa kvinnliga skådis i filmen Silver Linings playbook. Därför bestämde vi oss för den. Filmen var väldigt underhållande, en riktig feelgoodfilm med. Karaktärernas olika psykiska problem kände vi igen lite från praktiken. Bra film och riktig kul att hon fick en Oscar.

Efter filmen blev det dim sum restaurang. Denna är första som jag har sett här i landet. Är inte riktig deras grej med dim sum. Ville att S skulle testa. Men blev besviken att de inte hade stor utbud av smårätter utan mer stora portionsrätter. De hade inte ens gröt! Och jag är sugen på kinesisk gröt. Mitt under maten mådde S dåligt, så gick därifrån och åkte hem.

image

image

Tanken var att åka upp till Taipeis högsta byggnad. Men S mådde dåligt och dåligt väder. Så inte lönt.
Två dagar kvar innan vi lämnar landet.

Mat = lycka

Idag har vi ätit!
Igår när vi köpte vår frukost lade vi märke till en jättestor folksamling. Visade sig att de stod i kö för bord på restaurang. Jag hade läst om restaurangen i Lonely planet. En jättekänd restaurang, 鼎泰丰。 Dintaifung. Deras specialitet rätt är xiaolongbao. Det är små dumplings. Jag och S bestämde att vi måste testa den. Idag gick vi dit. Hade tur. Ingen kö. Så det blev brunch.
Testade fyra olika dumplings, wonton, och tre kalla rätter och en varm rätt. Så gott. Dyrt men helt klart värt det.

image

image

Vi var minst nöjd med denna. Grönsaker.

image

Starka wonton

image

Sen på kvällen åt vi på en vietnamesisk restaurang. Var tyvärr inte nån väldigt höjdare. Det gick.
Glömde ta mobil bild.
Efter maten gick vi på nattmarknaden och åt mer där. Så mycket mat men så lite plats ipp magen.
Förutom mat blev en liten åktur.

image

En lift upp. Jag har åkt lift tre gånger i mitt liv. Varje gång har det känts som jag vill bajsa på mig.

image