Om Malmö

Jag hade tänkt skriva om den där veckan jag var i Malmö men så har det inte blivit. Jag är världens bästa på skjuta upp saker. Klagar jämt på tidsbristen men vet dock inte vad jag gör utav min tid. Nå väl ska göra ett försök att summera Malmö veckan innan alltför mycket av minnet försvinner i dimman.

Mor min  ringde mig dagen efter att Emporia i Malmö öppnade och sa att jag måste ta med kameran när jag åker hem. Hon berättade om denna superstora köpcentret som hade öppnats och som hon gick vilsen i. Så en utav dagarna i Malmö spenderade jag med min lilla mor och hennes två väninnor och lekte kamerakvinna åt dem. Var inte precis så speciell bra på det. Hade fel objektiv med mig.

Efteråt träffade jag min superupptagna f.d. roomie från Kina. Blev middag och fika efteråt. Har insett det ett tag redan men jag har väldigt många fantastiska och inspirerande vänner. Alla fantastiska på sitt eget sätt. JY har en livsfilosofi och inställning som jag verkligen gillar och beundrar. Hennes glädje och syn på livet smittar oftast av sig. Hon brusar oftast aldrig upp. Jag har känt henne i elva år och aldrig någonsin har jag sett henne sur, eller arg. Eller så är det så sällan att jag inte minns. Jag kan minnas gångerna jag gjort några andra vänner arg eller sur på mig men kan inte minnas henne sur eller arg.

Sushi blev det. Hon hade hört om en restaurang som hade friterad sushi vilket lät spännande. Men jag hade nog tänkt mig lite annorlunda. Det var det friterad kyckling i den högra och stekt lax i vänstra. Gillade den friterade kycklingen bättre än laxen. Liten och mysig restaurang i Lilla Torg.

Alles klar

Opponeringen och försvar av uppsatsen var i måndags och det gick riktig bra för mig och konstnären. Vi fick både ros och ris av examinatorn och opponenterna. Endast små kompletteringar behövdes göras. Våran opponering gick också bra. För gruppen vi opponerade mot gick det kanske inte lika bra för. Men vi skötte oss bra tyckte läraren. Vi var kritiska men gav konkreta kritik och förslag på förbättring. Efter det blev jag lite sur. Jag hade hoppas på högre betyg. Tyckte vi var värda högre än det vi fick. Fast å andra sidan hade jag väntat mig betyget. Ska tydligen vara skitsvårt att få toppen betyg. Sen bestämde jag mig för att tycka att det betygsystem som skolan har inte var rättvist. Frågade läraren vad kriterierna för underkänd var och i mina öron lät det omöjligt att bli underkänd. Alltså skulle vi kunnat skriva en halvdålig uppsats och ändå få samma betyg som en grupp som jobbade 10 timmar per dag med uppsatsen. Urkass betygsystem helt enkelt. Så lite piss blev jag. Men jag är ändå stolt över det jag och konstnären har åstadkommit.
C-uppsats är numera ett avslutat kapitel. Allting är klart. Bara 2 månader kvar till examen!

Räddhare

Enligt en drunkningsexpert kan en person drunkna på 20 sekunder. En personen som håller på att drunkna står inte och vifta på händerna eller skriker efter hjälp. Utan personen sjunker i tystnad. Vattnet fyller magen och lungorna samtidigt som personen långsam sjunker allt djupare ner i avgrunden.
Min källa är visserligen en artikel från aftonbladet och allt som skrivs där bör läsas med kritiska ögon, men det sätter igång minnet. Jag minns den där gången för många många många år sedan. Jag var väl fem år och vi åkte till stranden. Jag följde med en släkting ut i havet. I ena stunden höll hon mig, i nästa stund kom en våg och jag kände inte längre hennes armar. Jag minns jag sjönk och jag gjorde inget. Även fast det bara var i några korta sekunder kändes det som en evighet.

Och jag är rädd för den där känslan. Att drunkna och försvinna. Inte ha grepp om något och förlora fotfästet bara för att jag inte är redo för en våg. Jag drömmer om det ibland. Att drunkna. Jag drömmer att jag är i äventyrsbadet som skolan brukar ta oss till. I ena stunden bottnar jag men så snart de konstgjorda vågorna kommer igång förlorar jag fotfästet och jag försöker ta tag i nåt och det finns inget där att ta tag i. Plötsligt finns inte en enda människa där och jag kämpar ensam mot vågorna.
Jag är en räddhare jag vet. Tanken om det vackra, okända men samtidigt skrämmande havet lockar. Nyfikenheten finns där. Men rädslan, rädslan paralyserar. Rädslan att det inte kommer att gå bra. Rädslan att förlora fotfästet och kontrollen.

Hemma bra men borta bäst

.. det har jag alltid tyckt. Fast å andra sidan ser jag Malmö också som ett hem. Men med hemma i denna mening menar jag där min säng befinner sig och den är i Stockholm.
Kom fram till Stockholm i tisdagskväll. Hela tåg resan var en mardröm. Det som var bra var att det var ett nästan direkt tåg. Stannade bara vid två stationer i Skåne sen direkt upp. Tåget skakade som bara den. När jag gick av tåget sprang jag direkt mot väggen och allt som jag har ätit kom upp. Jag kan inte minnas sist jag spydde så mycket som jag gjorde i tisdags. Det kändes som det aldrig ville ta slut. Jag lyfte huvudet tog ett andetag och så kom nästa våg. Det rann från både näsan och munnen, hade ingen näsduk eller ens tid att rota om jag hade. När nästan alla hade gått av tåget försökte jag gå mot utgången men stannade framför en papperskorg och spydde lite mer. Väl där fick jag tid att leta i ryggsäcken och fann några servett från MacDonalds. Har ni någonsin snutit ut matrester från näsan? För det gjorde jag igår. Hade matrester som kom i fel strupe och näsan rann så jag snöt mig och ut kom lite rester av äpplet jag åt på tåget. (Jag måste börja tugga maten bättre) Jag stod vid papperskorget ett tag. Perrongen var nästan tom nu. De som arbetade på tåget gick av. Såg mig och rusade snabbt förbi eller tittade ner för att undvika ögonkontakt. Så tog väskorna och började att gå igen. Hann lite längre men ännu inte framme vid utgången. Hann komma till en ny papperskorg när nästa kräkvåg kom. Allting pågick i cirka 20 min.
Halsduken, jackan, och tröjan hade fått lite av kräkresterna. Men jag lyckades komma därifrån iallafall. Kom hem lite senare än vad jag hade räknat med. Men just då var det skönt att komma hem. Duscha av stanken och skölja munnen. (Drack upp allt mitt vatten 5 min innan avstigning.)
Jag hatar åka tåg upp till Stockholm.
Nåväl ska försöka sätta upp bilderna jag tog i Malmö. Men det är opponering nästa vecka. Så måste förbereda mig inför det.

Bo i norr och vara i syd

Jag minns en berättelse som jag fick höra när jag var liten. Det handlar om en mycket vacker flicka som bodde med föräldrar som älskade henne djupt. Men en dag tyckte dem att det var dags för henne att hitta någon och gifta sig.  Flickan fick två friare, en från norra delen av landet och en från södra delen av landet. Den första var en mycket rik man som bodde i en stor vacker palats och han hade pengar att köpa allt som flickan kan tänkas vilja ha. Enda nackdelen var att han var jätteful. Den andra friare såg mycket bättre ut än första friaren. Han var vacker och snäll men han var en mycket fattig man som kämpade hårt för att överleva dagen. Föräldrarna lät flickan välja vem hon ville ha. Flickan kunde inte bestämma sig. Hon ville ha båda. Hon ville äta hon den första friaren och låta honom skämma bort henne med lyxsaker men hon ville sova och vara med den fattiga friaren. Men självklart kunde hon inte gifta sig med båda. Hon gjorde inget val och förblev ogift tills hon dog.

Jag känner ibland att jag befinner mig i flickans situation. Jag står alltid och velar mellan två val. Ska jag göra si eller så? Jag har länge funderat på Stockholm eller Malmö. Var vill jag bo när jag är klar med examen? Jag älskar att Malmö är liten nog för mig att cykla runt i. Men mest älskar jag Malmö för alla människor jag känner här. Min familj är här och mina vänner är här. Jag gillar Stockholm för att det är en fin stad. Gillar inte avståndet mellan allting. Men jag gillar storstan och möjligheterna. Men jag har inga människor där uppe som jag längtar efter. Ingen familjemedlem eller en vän som jag kan luta mig mot när livet känns tungt. Den enda är V men det är inte samma sak. Ibland förstår han mig inte på det sättet jag vill att han ska förstå mig på och därav behovet av en vän. Ibland behöver jag vara med någon annan än honom.
Livet innehåller stora val ibland. Var vill jag bo och bilda familj? Vad vill jag jobba med och vem vill jag leva med. Mitt liv har verkligen inte blivit så som jag hade föreställt mig. Men för fem år sedan gjorde jag mitt val och jag ångrar inte det. Både bra och dåliga saker har hänt under dessa fem åren.  Jag kanske måste göra ett nytt val…

Det är bra

…tror jag.
Jag är fri från uppsatsen. Allting är klart och inlämnad.
Jag är hemma. Har en kylskåp fylld med mat.
Livet är bra ibland
Men något saknas ändå.
Jag inbillar mig att inget har förändras men allting har.
Allting fortsätter att röra sig fastän jag inte är här.
Allt är förändrad och inget är detsamma.
Men jag inbillar mig att det inte är så.
Jag gör mitt bästa med att hänga med.
Jag klamrar mig desperat på det som finns kvar. Vill inte släppa taget om saker jag inte rå för. Jag inbillar mig att om jag släpper försvinner allt. Jag litar inte på att dem kommer att stanna kvar.
Undrar om jag hade varit lyckligare om jag inte var rädd eller orolig för något. Om jag inte brydde mig om något. Om jag acceptera min roll som den osynliga bevakaren. Om jag är tystare och bara nicka. Om jag inte ta plats. Om jag inte frågar något. Om jag inte finns. Kanske då kommer jag att bli lycklig över förändringar som jag inte kan rå för.
Det är något som saknas.

B/W

Hade en fotodag med Novas i söndags. Gick inte så bra för mig kvalitetsmässigt. Hade dåligt fokus på många av bilderna och täckte för henne vilket ledde till en svart skugga över henne. Vill redigera så många som möjligt innan jag åker till Malmö men har inte hunnit göra mycket.

Lovade JY att hjälpa henne hitta en artikel så åkte till Karolinska för att söka efter hennes artikel där. När jag kom hem fick jag lust att baka kanelbullar så blev lite kanelbullar. På kvällen när jag skulle packa fick jag lust att städa klädskåpet. Därför blev det inte mycket redigering.
Men dessa hann jag göra igår. Var på svartvit humör så gjorde alla i svartvit.

 

I’m coming home

I’m coming home
I’m coming home
Tell the World I’m coming home
Let the rain wash away all the pain of yesterday
I know my kingdom awaits and they’ve forgiven my mistakes
I’m coming home, I’m coming home
Tell the World that I’m coming

Imorgon åker jag hem. För mig är Malmö fortfarande hem. Det är där min familj finns, där mina vänner finns. Där finns mina barndomsminnen. Både de goda och de dåliga. Så för mig kommer Malmö alltid att vara hem. Men Stockholm är också hem. Mitt liv finns här nu. Stockholm är verkligheten och Malmö en tillflyktsort.

I’m coming home

Trevlig helg med trevliga människor

Helgen har jag spenderat med trevliga människor och god mat. Även druckit gott vin. Började helgen med badminton. På kvällen var jag och V bjuden på middag hos en gammal vän. Väl där blev vi bjudna på vietnamesiska sommarrullar. I vanliga fall brukar man oftast ha räkor och fläskkött men värdarna körde en annan variant med lax istället men lika gott var det. Jag kallar det för vietnamesisk variant av taco då vi rullade vår egen rulle. Efter maten blev det dessert. Jag och C hade bestämt att jag skulle göra dessert så kvällen innan gjorde jag hallonpannakotta cheesecake och tog med mig dit. Den var riktig god. Andra gången jag gör den men denna kommer jag att göra om fler gånger. Så lyckad middag. Pratade roliga minnen, sjukhusbesök, resor och framtiden.
Det tråkiga med Stockholm är att de man känner bor så långt bort. Så det är inte ofta man kan göra sådana middagar. Fast då uppskatta man det mer. Kom hem runt tolv och somnade direkt.

Söndag bakade jag muffins. Även dessa lyckades jag. Blev även lite fotande. Får sätta upp när jag är klar.  Dags att redigera lite.