2012

Igår tog år 2012 slut och det nya året skålades in. Jag och V stod med några vänner och tittade på fyrverkerier och skålade in året i en plastmugg. Mitt under alla kramar, smällar och hurrande frågade vi varandra hur 2013 kommer att se ut. Många förändringar sade V. Många förändringar tänkte jag och tittade på hur himlen lystes upp i alla olika slags färger och röken från smällarna blåsas mot mig.

Dags att börja om på nytt igen. Fylla ett nytt år med minnen, löften och annat skit. Jag som knappt har svalt ner 2012 och så kommer ett nytt år. Det har gått för fort. Även fast det var en trevlig kväll och natt kunde jag inte låta bli att tänka på 2012.
Hur var mitt 2012? Är jag nöjd? Har jag gjort det jag velat göra? Har jag utvecklats som människa?
Ju närmre tolvslaget vi kom desto mer minnen flashades framför mina ögon och den där ångest och mensvärken bara påminde mig hur levande jag var.

2011 slutade i besvikelse, svek, ilska, och sorg. Därför började jag 2012 med att bygga upp mig igen. Jag lovade mig själv att 2012 skulle jag vara stark och det blev ett år där jag kämpade mot mina demoner och kämpade för att överleva.
Våren 2012 var tufft. Det var praktik och det var studier. Jag mötte människor som stod inför döden och jag mötte människor som slogs mot starkare och mörkare demoner än mig.  Jag såg dem le trots att döden stod vi dörren. Jag såg dem kämpa sig upp från avgrunden trots demonernas hårda grep. Jag såg styrka, jag såg kärlek och jag såg sorg. Jag såg hat och jag såg aggression. Jag såg hur mäktig människors vilja att leva var även när det var mycket lättare att bara ge upp. Det gav mig styrka att fortsätta det jag gjorde även fast det faktiskt är mycket lättare att bara ge upp.

Jag sa till en religiös man, som stod i mörkret, att när Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster. Jag visste inte då att det skulle bli en låga i hans mörker.
När Gud stänger en dörr, öppnar han ett fönster sägs det. Jag är inte religiös men det är värt att tänka på det. Många dörrar stängdes under 2012. Men samtidigt öppnades några luckor. Inte stora men jag kanske kan göra om det till ett fönster.

Vi frågade oss hur 2013 kommer att se ut. Många förändringar sa V. Inte alltför stora förändringar hoppas jag på. Jag hoppas på inga förluster. Bara jag inte förlora någon kan jag klara vad som helst.

Jag avslutade nyårsfirande med Mortiis låt Everyone leaves in the end.
Kanske en tröst.
Everyone leaves in the end. It doesen’t matter how hard you hold on.
Farväl 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *