Untitled

Jag önskar jag antecknade mer än vad jag har gjort senaste åren. Mitt minne börja svika mig känns det som. Förra årets händelser och minne börja kännas som drömmar. Ja jag måste börja anteckna mer.

Nu när vänner jag känner börja få barn får jag ibland frågor rörande hur jag gjorde under min graviditet. Ibland blir jag helt ställd. Vadå. Har jag varit gravid. Grumpy har väl alltid funnits här vid min sida. Och så minns jag. Ja just ja. Jag var gravid ett tag. Jag borde antecknat då. Hur gjorde jag? Vad tänkte jag? Och sen när jag få höra vad som de gravida ha gjort och tänker göra då börja det. Grävande och undran. Gjorde jag det där. Borde jag gjort det de gör.
Sen sitter jag där. Ut zoomad under middagen och funderar.
Sambon väcker mig och fråga vart jag är på väg. Var vi glada? Vad hade vi för planer? Grät vi när vi såg Grumpy på svartvitt tv? Fick vi tårar när vi hörde hjärtat slå? Vad hade vi för kamera när hon kom ut? Frågorna är många varje middag. Sambon suckar och tröstar. Andras barn är mer efterlängtad än vårt. De försökte minst några månader men vi fick på första. Kom tillbaka och ät. Så vi byter samtalsämne och jag låter funderingarna vila till kvällen.

Där kommer alla tänk om fram

Jag borde ha gjort lite annorlunda men om jag hade gjort kanske inte jag hade haft det barn jag har nu….

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *